Göteborgsposten – 14 juni 1872, sida 2

Augusti månad inföll och siskarefartygen började ätervända från Island, lastade med sin fångst; de kommo än enstaka, än två eller tre i sällskap. Slutligen voro alla återkomna med undantag af Den sköna Helena och Golfströmmen. Dessa dröjde ganska länge, och ett rykte spridde sig, ingen visste huru, ty det saknade visserligen all grund, att Golfströmmen gått förlorad. Miss Saxonbury hörde, trots sin förlofning, med djup bedröfvelso detta rykte och längtade i hemlighet mera ifrigt än någon efter fartygets återkomst. Det fanns dock en som längtade ifrigare än hon derefter. Ty om hennes oro var stor, hvad var den väl ändock i jemförelse med den stackars mrs Jansons? En dag, det var på on Fredag, hade Thårese gått till fisktorget för att köpa den vanliga fastedagsmiddagen, då midt under pratet med fiskförsäljerskorna den nyheten omtalades, att ett of do två saknade fartygen signalerats — man trodde att det var Golfströmmen. Thörbso rusade genast hem till sin matmor och berättade utan vidare omständigheter att Golfströmmen, var inkommen i hamnen. Mrs Janson begaf sig dit ner. Fartyget hade nu verkligen hunnit in, och på dess sida stod att läsa: Den sköna Helena. IIon frågade besättningen om den hedo sig något bekant om Golfströmmen, men ingen hade sett den under hemvägen. Dock hade Golfströmmen varit ett bland de första fartygen som lemnat Island. Nedslående nyheter. Då mrs Janson med tungt hjerta var stadd på hemvägen, mötte hon miss Saxonbury. — Unga dam, gå hem och bed, sade hon på sitt