Göteborgsposten – 13 juni 1872, sida 2

hela verlden utom sin son. Såg du honom eller såg du honom icke? — Han kan väl aldrig ha följt med de der gossarne! utropade plötsligt Maria i det hon med oro erinrade sig den föreslagna utflykten. — Hvilka gossar? Hvarföre förklarar du dig ej tydligt? — Jones och Anson samt några andra engelska gossar skulle fara uppåt kanalen i en båt för att fiska, och de ville att Harry skulle följa med dem, förklarade Maria. Jag satte mig naturligtvis deremot. — Då bar han med all säkerhet följt med, och om han drunknet är det du som är orsaken dertill! utropade lady Saxonbury i stark sinnesrörelse. Sedan han fått något sådant i sitt hufvud, borde du ha fört hem honom och qvarhållit honom hemma. Du vet ju hurudan han är. Det blef ej vidare något lugn. Lady Saxonbury skickade ej allenast bud ut i staden för att göra förfrågningar utan gick sjelf till gossarnes föräldrars hus och till hvarje plats der det kunde vara en möjlighet att erhålla underrättelser om den försvunne. De andra föräldrarne blefvo nu uppskrämda. Med någon svårighet fingo de reda på hvilken kanal gossarne valt, och man följde denna utefter, Jones gående först med en lykta i handen, ty det var nu mörkt. De utskickade hade ej gått många minuter förr än de mötte en hel hop våta pojkar. Samtliga ungherrarne hade kommit i vattnet derigenom att båten kantrat, — Hvar är Henry? frågade lady Saxonbury darrande så att hon knappt kunde framställa frågan. Har han varit med er? — Ja, han har varit med oss. — Hvar är han? Säg hvar är han? — Han var i båten då den kantrade. Vi kunna ej säga hvar han är. Jag är säker på att han kom upp. Maria var mycket blek. (Forts.)