Göteborgsposten – 12 juni 1872, sida 2

Från Tyskland skrifves, att kronprinsen at Italien med gemål anlände d. 7 d:s till Dresden, på hvars bangård de mottogos af konungen och prins Georg, hvilka förde dem till Pillnitz. Folkmassan helsade kronprinsessan, som är nära slägt till sachsiska drottningen, med starka letverop. Kronprinsessan erhöll af kejsar Wilhelm före sin afresa från Berlin förtjenstkorset för de qvinnor, hvilka förvärfvat sig anspråk på Tysklands tacksamhet 1870-71. Man kan hysa olika meningar om denna föräring: oss förefaller den indiskret, ty Italien står dock allt oaktadt i stor törbindelse hos Frankrike, hvars söners blod varit den italienska enhetens cement, och Italiens blifvande drottning bör icke under kriget mellan Frankrike och Tyskland ha gjort sig sörtjent af det senares tacksamhet. Då kronprinsessan emottagit korset, hvilket i detta fall måste ha äfven en politisk betydelse, så bör det icke väcka undran, om man i Frankrike shall känna stynget djupt och sårande. Thiers egen organ, Bien Public, innehåller i dessa dagar en artikel rörande kronprinsparets resa, hvari bladet söker att gifva densamma en mindre betydelse, än dess kolleger göra; men på samma gång anmärker följande: Oafsedt denna episod (resan), ha vi dock anledning att uppställa den frågan, huruvida icke äfven flere italienska statsmän gitva oss någon anledning att, vi säga icke frukta dem, utan att ha ögonen på dem. Man behöfver just icke vara någon italiensk diplomat för att veta, att det i Italien finnes en grupp af män, hvilka framför allt besjälas af hat till Frankrike och tänka, tala och handla som våra värsta fiender. Vi begå icke heller någon synnerlig indiskretion, då vi anföra, att ministern Sella nämnes som den inflytelserikaste ledaren af denna liga, hvilken möjligen är helig, men i hvarje fall icke förnuttig. Att närmare bevisa detta påstående, är öfverflödigt, emedan det framgår af hvad som är uppenbart för alla. Då man är vittne till sådana intriger, lidelser och tendenser, är det på tiden att rikta en broderlig föreställning till de italienare hvilka ännu ha qvar sin kallblodighet och sin omdömesförmåga, och öppet spörja dem, hvilken fördel de kunna vänta af den franska regeringens om ock blott passiva fiendskap, och hvad deras afsigt är.