Göteborgsposten – 12 juni 1872, sida 1

ket att göra dermed, svarade Thörese; du känner ju hennes son? — Hvem känner ej doktor Janson? Nå hvad är det med honom? — Hen skall följa med fiskarebåtarne till Island. — Han? Engelsmannen! Hvad i all verlden kan vara anledningen dertill? — Han reser för sitt nöjes skull, säger han. — Prat, Therese! Ingen menniska har väl någonsin hört att man följer med de isländska fiskarfartygen för sitt nöjes skull. Det är något för svåra resor och för sträfsamt lif. Dessutom, hvad skall väl besättningen med en så fin herre om bord? Åh, han har uppgjort med fartygsegarne, Messrs Vandersphinks, om sin resa. — Vandersphinks! IIvilket fartyg skall han då medfölja? — Golfströmmen. — Kors en sådan smak! Att följa med ett smutsigt fiskarefartyg till det kalla Island! Skall han dela sjömännens kosthåll? . — Nej, lika litet som han skall dela deras arbete, Åtskilliga kärl, innehållande födoämnen, ha blifvit förda om bord för hans räkning jemte en stor buteljkorg med prima Bordeauxvin. — Och det är således anledningen hvarföre hans mor kommit hit. Hon vill bedja för hans lyckliga återkomst. Therese, det är en lycklig omständighet, att hon ej är kättare, fastän hon tillhör den engelska nationen; hade hon ej varit rättrogen, skulle hon ej kunnat komma för att bedja — åtminstone ej med någon utsigt att S:t Per skulle lyssna till hennes böner. Men jag tror visst att han är kättare, eller hur? Thårese gjorde tecken åt sin kamrat att denna skulle hålla sig tyst. Den unga qvinnan såg sig dervid omkring och blef varse några af sina kättare alldeles i närheten.