Göteborgsposten – 12 juni 1872, sida 1

ligen visade hur litet sammanhang var mellan båda dessa skatter. Hos K. M:t har riksdagen begärt omarbetning af gällande grufvestadga, samt meddelande af statistiska uppgifter, utvisande huru inom de särskilda kommunerna rösträtten är fördelad ej mindre efter olika beskattningsföremål än efter de röstandes antal, för att kunna bedömma behörigheten af förslag om förändrade grunder för den kommunala rösträtten. Detta blef enda resultatet af sträfvandena för utsträckning af den kommunala rösträtten, hvilka på det hela taget icke torde varit hos flertalet så allvarsamt menade. Beträffande bränvinslagstiftuingen har riksdagen bifallit K. M:ts proposition att restitution, vid utförsel af bränvin, af tillverkningsafgift utgår med 81,7 öre för hvarje kanna renadt och med 80 öre för icke renadt bränvin. Bränvin som vid Å 15 grader Celsius uppgår till 93 26 alkohol anses renadt, det som håller lägre alkoholhalt, icke renadt. För öfrigt har ingen annan förändring skett än att man genom ändring i 14 2 mom. af gällande förordning sökt möjliggöra användandet af s. k. cisterner äfvensom af större liggare i nederlagsmagasinen, samt att riksdagen, avgående försäljning af bränvin och spirituösa drycker, ansett den åtskilliga gästgifverier i landet tillerkända särskilda utskänkningsrätt endast må tillgodonjutas af nuvarande egaren till sådant gästgifveri samt af hans hustru så länge de lefva och besörja gästgifverihållningen. Dessutom har riksdagen anhållit: att förordningen af d. 15 Febr. måtte ändras derhän, att svenskt fattigvårdssamhälles skyldighet att godtgöra statskassan förskjuten ersättning för tillfällig fattigvård, lemnad någon dess medlem inom Norge, ej må blifva vidsträcktare än om vården lemnats inom annat svenskt fattigvårdssamhälle; om ändring i rättegångsbalkens 2, 3 och 4 Sj af 12 kap. för att hindra tredskande part att onödigt utdraga rättegången; att benämningen Åbönder såsom ledamöter i häradsnämnden skall borttagas, sedan något bondeständ i legal mening ej existerar, och att nämndeman skall omväljas efter en tid af sex år; samt att K. M:t måtte framlägga förslag till ändrade stadganden hvarigenom socknemännens inbördes skyldighet att deltaga i prestgårdsbyggnad måtte efter billiga grunder blifva för dem gemensam. Efter denna korta öfversigt öfver riksdagsbesluten — de som hvilande antagna grundlagsändringarne, af hvilka endast den om tillsättande af ett slags konseljpresident för statsrådet har någon större betydenhet, hafva förut omnämnts — må endast tillläggas att, i afseende på den förflutna riksdagens poiitiska karakter, de antiministeriella symptomer, som man vid riksdagens början, och synnerligast före densamma, väntade skola framträda, visade sig i verkligheten i en mycket mild form; att striden om grundskatterna, det mest markerade drag i riksdagens fysionomi, denna gång rörde mindre saken sjelf än makten att om den bestamma och att i denna strid Andra kammaren förlorade första partiet. Likväl måste det erkännas att majoritetens motståndare i denna kammare, det s. k. intelligenspartiet, försvagats i numerär och inflytande. Verkliga anledningen lemnas derhän, men det må tillåtas anföra en anekdot, som kan vara betecknande. — Jag vet icke, bror X., yttrade en intelligent och oförskrackt ledamot af kammaren, hvilka politiska åsigter du egentligen har, men det förefaller mig ungefärligen som försökte du att öppna en grind, men kan icke få sjelfva grindstolpen att stå stillav. Hr Wallenberg, också en man som ej skyr att säga ut sin mening, uttalade i en af debatterna om grundskatterna sin öfvertygelse om att det är på tiden nu, då man märker hur landtmannapartiet sträfvar att öfverflytta så många skatter som möjligt på bevillningen, att städerna utse sådana riksdagsrepresentanter, som äro sjelfståändiga nog att jemte landets allmänna intressen bevaka städernas och industriens, och som icke gifva vika för frestelsen i den angenäma ställningen att tillhöra majoriteten. — —äc RR ARR (-,—