Göteborgsposten – 7 juni 1872, sida 1

frem — och det anföres som ett af hans största fel! Sedan nu äfven adresser blifvit framlagda för att undertecknas af dem hvilka ogilla att förtroendeadresser till regeringen atgifvits, så kommer man i tillfälle att framdeles erfara på hvilken sida de bästa namnen ställa sig, ty i hvilketdera fallet som helst torde väl icke de flesta namnen vara det mest afgörande. Sedan hrr Fredrikson, Arnoldson och Elmlund af k. teaterns styrelse beviljats recetter, har samma förmån äfven beviljats fru Hvasser, som för sin helsas vårdande bör företaga en resa till någon utländsk badort. Hr och fru Almlöf hade visserligen äfven kunnat påräkna samma fördel som de ofvannämnda artisterna, men hafva föredragit en lämplig lönetillökning. Till den mycket klent aflönta talrika körpersonalens förmån skola två representationer gifvas, om väderleken blir gynnsam (d. v. s. icke allt för vacker och utlockande till landet), och om publiken är denna personal riktigt bevågen, så kan resultatet blifva för hvarje — 50 rdr, men då skall försäljningen slå mycket väl till. Gynnsamt väder — ja för landtmannen är det visst gynnsamt, men icke så för oss Stockholmsbor ännu. Ena dagen klar himmel och solsken, och eå gör men upp sin utflygtsplan för morgondagen; men dä kommer bestämdt regn, när man väl lemnat sitt hem fin och fiffig. I Lördags herrligt väder, och anslaget i vädertelegramskåpet var ju ock lofvande för morgondagen: vackert väder med NV. i Irland-. Alltsä, många utfärder beramades till och anträddes igår. Men alla hade förbisett en vigtig omständighet — skarpskyttarne skulle ut på exercis, följaktligen hällregn när de väl dragit ut till sina bardalekar. Så snart de återvändt till hufvudstaden och blifvit upplösta upphörde regnet naturligtvis, men det var så dags då. Apropos skarpskyttarne, så gå de i framåtskridande tillbaka, för att begagna en gammal publicists uttryck. Annandag pingst hade den nyutnämnde öfverbefälhafvaren för härvarande skarpskytteförening sammankallat den för öfverenskommelse om kårens verksamhet för detta år. Jag tror att vädret var vackert; men ändå kommo blott omkring 400 tillståides. Under sin glansperiod utgjorde kåren 2400, deraf 1200 riktigt aktiva. Vid ofvannämnde tillfälle talade öfverbefälhafvaren ganska allvarligt till kåren om dess pligter, anseende och värdighet. Skarpekytterörelsen hade på de senare åren på ett beklagligt sätt aftagit — det kunde ej bestridas. En bland orsakerna härtill var pressens tystnad numera för dessa vapenöfningar som förr i detalj omtalades, och en annan var allmänhetens förminskade deltagande. Han hade rätt i hvad han sade; men han förbisåg att de som för tio år sedan voro entusiaster ha nu blifvit tio år äldre och att de som då gjorde stora uppoffringar på och för sina kompanier ha nu Åfått flera kycklingar till sina gryn. Lifligast omfattades skarpskytteiden, och största antalet skarpskyttar anmälte sig, då den föreställningen var rådande att regeringen var ogynnsamt stämd mot denna id. Det resultat som vunnits har ej varit stort, men om annars initiativet till skolungdomens vapenöfningar utgått från skarpskytteidåns vänner, så har dock ett godt resultat uppstått. Göran.