Göteborgsposten – 6 juni 1872, sida 1

AAAAZLLITTTAAAAAA — ej blir uppbyggligare, så får medges att Frankrike gör sitt bästa att inför hela verldens dels skadeglada dels häpnande ögon tvätta sitt smutsiga linne, i stället för att enligt det gamla rådet göra det inom familjen. Det är ju bara kejsardömet som får sin förtjenta lön, säger man — men man glömmer att kejsardömet under tjugu års tid var Frankrike sjelft. Den, som här har tillfälle att sammanträffa och tala med personer af olika samhällsklasser, kan emellertid icke undgå att anmärka, att, såsom här ofvan sades, kejsardömet icke fullkomligt är ett lik. Att det inför nationalförsamlingen är tillintetgjordt, det visste man godt långt före den anmärkningsvärda sessionen, der Rouher modigt (och, opartiskt taladt, ganska lyckligt) försvarade detsamma, men inför befolkningen är det en annan sak. Oaktadt den otvifvelaktiga återuppblomstringen af affärerna, eller rättare industrien, hvarmed helt naturligt följer en motsvarande styrka åt det rådande statsskicket, eå är det likväl ett faktum, att förtroendet för republiken icke slår rot i sinnena. Man har förtroende till Thiers personligen, men ej till den styrelseform han representerar, och man bäfvar för hvad som skall hända om han får till efterträdare t. ex. Gambetta. De begge konungska partierna, som ej kunna komma öfverens, neutralisera derigenom hvarandra, och på det sättet återstår det för hela den stora stora skocken, som alltid är färdig att med sina röster understödja hvarje fait accompli, ingenting annat än imperialismen, om denna kan lyckas att få ett plebiscit i gång eller i värsta fall genom en revolution skulle åter komma sig upp. Det skulle i sådant fall bli en militärrevolution, och det finnes de som påstå att armån icke är att lita på. Prinsen och prinsessan af Wales äro åter i Paris, och det har väckt mycken uppmärksamhet, att han icke aflagt något besök hos presidenten, medan han deremot haft tid, efter sin vana, med mångahanda andra besök, och medan prinsessan dagligen och stundligen år tillsammans med prinsessan de Mouchy, en af kejsarhotvets stjernor. De qvarvarande koryferna från denna verld, hvilka länge nog varit likasom en smula bortkomna, ha fått en föreningspunkt i prinsessan Metternich, som återkommit till Paris och dels för de närmaste månaderna, dels för vintersäsongen här ämnar uppslå sina bopålar. Prinsessan bar sjelf aldrig satt sin fot inom presidentens 80cietet och hon kommer förmodligen att söka afhålla sina gäster från att göra detsamma. Hertigen af Aumale, som är egare till det bekanta slottet Chantilly, bar, om han finner sig road deraf, tillfälle att nu några Söndagar å rad se halfva Paris omkring sig. Det är dock ej för hans furstliga persons skull som de komma, utan — alldeles som gamle stadsmajor Keeding svarade kung Oscar vid H. M:ts anmärkning att så mycket folk voro i rörelse vid dess återkomst från sin första resa till Norge —: det är det vackra vädret som lockar ut dem. Men ännu mera är det de pågående vår-kapplöpningarne. Kapplöpningseller snarare det dermed följande vadhållningsoch spelraseriet är större än någonsin. Att Little Agnes igår blef besegrad af Revigny utgör idag det allmänna samtalsämnet, och många hundra stackars satar, som aldrig i sitt lif sett någondera, svärja idag bittert öfver denna utgång, ty inom de många vadhållnipgsbyråerna — ett slags egendomliga apel-instituter som, om jag ej missminner mig, en gång varit beskrifna i G.-P. — hade 5-, 10och 20 francsstyckena regaat på besagda Little Agnes berömda namn, hvilket ställde sig mot alla andra täflande som 3 till 2. En rik Londonerköpman mr Augustus Field, som vistas här under våren, uppgifves ha förlorat 300,000 fres på kreaturet. Af folkräkningen, som i dessa dagar gjorts i Paris, är resultatet ännu icke på siffran kändt, men det berättas att folknummern med nära en half million understiger samma år 1870. Den sammanlagda förlusten för egarne till egendomar i Paris för outhyrda lägenheter under samma tid uppskattas till tretio millioner. Jag är ej i tillfälle att säga, om dessa uppgifter äro riktiga; men den förra förefaller mig för hög och den sednare för låg. Hvem är monsieur Mirjean? — Jag läser