Göteborgsposten – 3 juni 1872, sida 1

m me är ej den som vinnes derigenom att en amerikansk Eisenbahn-und Table dHöte-Gesinnung tillåtes utbreda sig öfver alla litveta förhållanden. Skall ytan jemnas och allt nivelleras, bör den sökta nivån åtminstone ej nås på det sätt att allt som framstående är borttages, utan derigenom att det som lägre är höjes och lyftes. Upplysning och kunskap äro de medel som leda till målet, och säkrare påträffas dessa i vårt eget land än i något annat. När hvad väsentligt är i en sannt mensklig bildning blifvit allas egendom, då äro också de största hindren för en verklig jemnlikhet undanröjde och då skall denna sjelfmant, liksom den mognade frukten, falla ned från det träd som fostrat densamma. Vi äro i vårt land ej fjerran från denna tid; vi stå den åtminstone så pass nära, att det måste anses som fegt att svika sin fana, för att i stället på andra sidan oceanen jaga efter ett irrbloss. Kan man således ej i denna jemnlikhetskänsla, hvilken hvar och en annars måste värdera, finna något berättigande för den utvandringsrörelse, som nu pågår, så kan man naturligtvis ännu mindre fiona något sådant i begäret att förskaffa sig ett ekonomiskt välstånd i någon mån större än det man redan innehafver i sitt fädernesland. Men vinna utvandrarne ens i detta hänseende hvad de söka? Ofta anlända från den nya verlden uttalanden, som ingifva tvifvel härom; vi kunna till redan mottagna vittnesbörd i dag lägga ett nytt. Till bärv. poliskammaro ankom för någon tid sedan en skrifvelse, hvars angifvande af namn och fakta hindra oss ifrån att i nin helhet meddela densamma, men de utdrag, vi nedan med uteslutande af det personliga gifva, skola säkerligen vara tillräckliga, för att visa att ej allt är der så väl bestäldt som man vill låta förstå. Till polisstyrelsen i Göteborg. — Efter att någon tid hafva vistats i Amerika vill jag sända några rader till fåderneslandet och varna mina hemmavarande landsmän. Jag har både sett och hört så mycket elände öfver de arma varelser, som låtit locka sig hit, att det är utan både begynnelse och ända. Många, när de ankomma bit till åtskilliga trakter i Amerika, blifva genast bortsända långt inåt landet och ställda i det aldra grufligaste arbete, der både helsa och krafter snart aftyna och gå förlorade, ty ett ädelt hjerta och menniskokärlek finnes visserligen icke hos någon amerikanare mot främlingar. Utaf mankönen blifva de mesta sända till fabriker i det aldra hårdaste arbete, såsom vid valsverk och masugnar; jag har sett många komma derifrån med utslitna kläder och en för alltid förstörd helsa. Frossa och lungsot äro de mest vanliga sjukdomar, och äfven den på senare tider utbrutna skabbeller skrosselsjukdomar. — — — Skojare och sådana som ösva bedrägerier taga sig godt ut i Amerika, men ej hederligt folk. Det är naturligtvis bra för fabrikanter här att få så mycket folk hit att de kunna gifva hvad dagspenning eller lön de behaga. Emellertid har jag säsom en redlig svensk skrifvit till alla mina bekanta i fäderneslandet och varnat dem för att resa till Amerika. Särskilt vill jag nämna att den som har fått utvandringsfebern i hufvudet gör bäst i att taga resan till Australien eller Afrika, men deremot är Amerika spart nog den sämsta verldsdel att utvandra till och förblifver allt uslare. Jag skulle gerna se att några ord kunde inkomma i svenska tidningar af dessa rader. — Vi hemställa till pressen inom vårt land, hvars inflytande utan tvifvel är i tillväxt, huruvida ej skäl vore att äfven från dess sida något gjordes för att hämma den rörelse, i hvars uppkomst denna faktor i den allmänna opinionen ej helt och hållet är utan del. I stället för att, såsom många våra kolleger det gjort, som medel för sina önskningars genomdrifvande mot regeringen använda den gamla hotelsen om en till Amerika utvandrande betolkning, bör man låta sig angeliget vara att skildra nämnda land sådant det är, må vara med dess förtjenster, men då också med dess fel. Det afsedda trycket på statsmakterna torde sällan vinnas, och det blir mindre erforderligt att på dylik väg utöfva ett sådant, ju mera folkviljan sjelf förmår att omedelbart göra sig gällande. Skeppningen för detta år torde emellertid redan vara bestämd; de offer hafva nu låtit sig utväljas, hvilka under året skola tjena såsom varor i den nya exportindustrien. Men en ny säsong tillstundar, och det är af vigt under denna att ej publiciteten i vårt land gär emigrantagenters ärenden, medan den tror sig tjena sitt fosterland.