Göteborgsposten – 1 juni 1872, sida 1

QIAO D 6 5MPMt:.AA ILoördagen den 1 Juni. blir. Ty oaktadt det vore i högsta måtto orättvist att förneka de både mödor och kostnader, som nedlagts på inöfningen och uppsättningen af detta stycke, kunna vi omöjligt finna. det lämpligt till afslutande af en i så många hänseenden värdefull säsong som den nu förflutna. Vi skola söka i få ord förklara hvarföre. Den grundtanke, omkring hvilken styckets intrig, om den ens så kan kallas, vänder sig, är till den grad simpel, detta är det lindrigaste uttryck vi kunna begagna, att den, i trots af alla befängda upptåg, allt slösande med lekande klingklangsmelodier, när ridån slutligen gått ner öfver sista akten, står qvar, qvalmig och äcklande, som minnet af en orgienatt dagen derpå. Ensamt detta skäl synes 088 vara mer än tillräckligt talande mot att låta Pariserlif bilda slutet i en repertoire, som omfattat stycken sådane som t. ex. Tadelskolan, Klädeshandlaren och han måg, Den Girige, Tartuffe, Markis de Villemere och nu senast En arbetare, Erkännas må på samma gång, att samtlige de uppträdande genom ett sansadt och moderat spel sökte förmildra intrycket af denna slippriga produkt af det sista kejsaredömets förskämda smak. Men härigenom fick också det hela — må man förlåta oss uttrycket — en viss likhet med Liljeholms-ehampagnen — sedan kolsyran fördunstat. En blick på sällskapets verksamhet under den nu snart tilländagångna spelterminen, omfattande en tid af öfver 5 månader, vittnar nogsamt om ovanlig kraft och energi hos dess ledare, prisvärdt nit och träget arbete hos dess medlemmar. De stycken, som uppförts äro följande: Prinsessan af Trapezunt; Tadelskolan; En inre röst; Uppfostran; Garibaldi; En Nyårsdag; Frihetsbröderna (7 ggr!); Det skadar inte; Blomsterspråk; I solnedgången; Fransyskt ska det vara; Majorens döttrar; Tack; Othello; Hr Benoits papiljotter; En fix ide; Ett slotteröl i Wermland; Don Cesar de Bazano; Klädeshandlaren och hans måg; Ett borgmästareval; Nyärsnatten; Längtan efter äfventyr; Fruntimmersskolan; Drillens operett; En pröfning; Fattig på mynt, men rik på kärlek; Döden Fadder; Barberaren i Sevilla; En stund hos Diderot; Den lilla sångfågeln; Sullivan; Ett resande teatersällskap; Den Girige; Din nästas hustru; Tartuffe; Sparlakanslexor; Markis de Villemere; Den svaga sidan; Gringoire; Hittebarnet; Don Bruschino; En herre, som vaktar sin måg; Preciosa; Fåfänga; Slägtingar; Richelieus första vapenbragd; Rum att hyra; En arbetare och — Pariserlif. Sällskapet afreser natten till nästa Onsdag med ångf. Kronprindsesse Louise till Kristiania, hvarest det utan tvifvel går en lika glänsande sejour till mötes som sistl. sommar, enär dir. Åhman äfven denna gång kan bjuda på utmärkta gäster, neml. hr Fredrik Deland samt konstnärsparet hr och fru Knut Almlöf. Jack vare sina egna engogomontor kul dir. Åhman för nästa säsong uppställa en repertoire, hvartill Göteborgs scen måhända aldrig kunnat framvisa ett motstycke och då tilldess jemväl den nya orkestern bör vara färdig att träda i verksamhet, synes vår allmänhet kunna hoppas på en i hög grad njutningsrik vintersäsong. Men låtom oss ej för våra förhoppningar om det tillkommande glömma bort våra minnen af det förflutna. En gärd af uppriktig och innerlig tacksamhet, af oskrymtad beundran åt dir. Wilhelm Ahman, åt hans talangfulla och arbetsamma sujetter, för de många stunder af dramatisk konstnjutning, de under säsongen 1871—1872 beredt vännerna af teatern! Exercisheden erbjuder sedan i Thorsdags ett särdeles lifligt skådespel. Årets beväring har nemligen i år uppslagit ordentligt läger derstädes på vanligt sältmanör. Tjugofem tält resa sig i nordöstra hörnet af vårt Ladugårdsgärde, det är frukostdags och i de mer eller mindre provisionella marketenterierna förfriska sig de unga krigareämnena efter morgonens strapatser. Der borta hvirfla väldiga rökmoln mot den blå, solbelysta himlen; de komma från köksgropen, hvarest öfver ett väldigt bål middagen i vanliga lägergrytor tillredes af en konsterfaren kock från artilleriet. Ty man lefver, som sagdt, på fältfot, så som under fredstid vid mötena på Axvall, Grupnebo hed eller Polacksbacken. Exercis förehafves från kl. 6—10 f. m. samt 124 —128 e. m. och ingen man tillätes utan särskild permission att lemna lägret. Nu ljuder kommandoordet ställniog, de i blått, gult och hvitt skimrande skarorua ordna sig snart i led och så vidtager åter den till en början temligen enformiga exercisen: framåt marsch! höger om! venster om! helt om! 0. s. v. En och annan grupp af två eller tre individer exercerar för sig sjelf, det är de 8. k. gärdesgårdsbataljonerna, hvilkas medlemmars snabba uppfattning ej motsvarar den goda viljan, men ju längre det lider med exercisen desto klarara bli naturligtvis begreppen och snart är ej en gång minnet qvar af en och annan komisk vändning, ett och annat misslyckadt helt om. Truppen tar sig för öfrigt i sin helhet väl ut och det bästa förhållande synes redan från början vara rådande mellan manskap och befäl. Äfrven i år ha flera insändare beskärmat ig öfver de i Trädgården utställda, mot allnänhetens kassor riktade -bössorna. Som nan torde påminna sig, ha vi också hvarje år sligtskyldigast instämt i öfverklogandet af