Göteborgsposten – 28 maj 1872, sida 1

drig kan vara tillräckligt tacksam mot er. vill ni ej stiga in? Georgie tag dina leksaker och spring ut i trädgården. George behöfde ej en ytterligare tillsägelse, utan for af som en pil. — Ja, jag skall stiga in för ett par minuter, sade mr Barnstaple. Förhållandet är att jag kommit hit i ändamål att tala några ord med er. Ingen kan ju höra oss, eller hur? — Nej, sir, ingen alls, sade mrs Bradstock, storligen undrande hvad denna inledning månde betyda. — Nå väl, då skall jag tala öppet med er. Jag har kommit till er, mrs Bradstock, för att säga er att nu då hela affären är uppgjord anser jag det vara bäst för er att återställa penningarne. — Hvilka penningar, sir? — Penniogarne — den stulna skatten, som ni anklagades för att ha tillegnat er. — Återställa den sir? — Återställa den — gifva den tillbaka. Förstår ni ej språket? — Jag kan verkligen säga att jag ej förstår hvad ni menar, sir, med att återställa penningarne! Har ni ej nyss sagt dem allesammans, sir, att jag ej hade dem? — Visserligen. — Och nu beder ni mig att gifva dem tillbaka! — Visserligen. Mon hvad jag sade dem och hvad jag beder er äro två olika saker. Det får ej råda något missförstånd med afseende på denna angelägenhet, mrs Bradstock, fortfor mr Barnstaple allvarsamt, inom sig för