Göteborgsposten – 27 maj 1872, sida 2

— — —pn . ——:i —— lomnas till bankirerna. Blake C:o, tror jag är namnet; var ej det den ursprungliga adressen? — Det har äfven jag tänkt, sade Ellen. Men från hvem skola bankirerna mottaga det? — Det är just den svåraste delen af frågan, LaBarnstaple. Raturligtvis går det ej an för mr Scorrior att synas i saken, ej heller för er, ej heller för mig, ej heller för er onkel, ej heller för någon som står i gemenskap med den. Jag iosåg från första stund att detta skulle bli ett svårt steg; men jag tror att jag hittat på ett sätt att taga det. Penningarne måste öfverlomnas af mrs Bradstock sjelf. — Af mrs Bradstock: — Alldeles; hvarsöro skulle ni tveka att begagna henne till att återställa dem! Det kan ej vara någon fara att hon skall komma i klammeri igen, och bankirerna skola bli tillräckligt glada öfver att få dem tillbaka utan att fråga henne hvar de varit under tiden. — Det finnes ett starkt skäl emot antagandet af ert råd, sade Ellen. Jag har underlåtit att omnämna för er något som jag ansåg vara en jeuförelsevis ovigtig del af historien, nemligen det faktum att min onkel är en passiv medlem i Blakeis Bank och att en gång uteblifvandet af denna remiss, som då ängsligt väntades, var mycket nära att förorsaka hans ruin. — Verkligen ! sade mr Barnstaple. Nå detta inger mig en ny ide. Vi kunna återställa penningarne, och göra mrs Bradstock en god tjenst på samma gång. Antag att hon skulle erhålla ett anonymt bref hvars författare efter att ha ordat om de samvetsqval som hennes lidande förorsakat honom den verkligt brottslige, bönföll att hon ville hjelpa till att tillfredsställa rättvisans fordringar genom att åtaga sig återställandet af penningarne, hvilka utgjordes af de och de värdesakerna att hemtas på den och den platsen.