Teater. Igår afton gick L. Dietrichsons skådespel Zn arbetare för första gången öfver vår scen. Salongen var nästan fullsatt, och publiken följde med sympati och värme det intressanta skådespelet, hvilket äfven är i det väsentliga af öfvervägande törtjenst och städse måste göra mer än vanlig lycka genom de ofta gripande effekter, som förf. med kanske väl mycket slösande hand och med något intrång på karakterernas utveckling hopat. Också ville applåderna och inropningarne aldrig sluta, då Stephenson, styckets hjelte, hr Wagner, slutligen, besegrande alla hinder, kom med sin trolofvade, fru Boström, och honnes far, hr Åhman, framilande på lokomotivet, som var till illusion likt en verkligt frustande ånghäst. Om utförandet, såväl som om skådespelet i och för sig, skola vi närmare yttra oss om några dagar, här inskränkande oss till konstaterandet af det faktum, att En arbetare äfven på vår scen gjort en mindre vanlig lycka och att hr Ahman genom dess upptagande och utstyrsel ytterligare inlagt bevis på sin allvarliga önskan att tillfredsställa vår publiks pretentioner. Samma stycke gifves om Söndag för andra gången. Det kommer blott att uppföras ett par gånger under denna sejour, hvilken afslutas den 2:dre eller 3:dje i nästa månad, hvarefter hr Åhman med sitt sällskap begifver Big till Kristiania, der han stannar öfver sommaren.