Göteborgsposten – 24 maj 1872, sida 1

tagligt att de anse det ofysnansörda anslaget allt för knappt tilltaget. Å andra sidan kan dock ifrågasättas om den svenska industrien kan påräkna någon verklig fördel af att den i större omfattning blir representerad på denna utställning. Sveriges handelsgemenskap med Österrike är icke af någon synnerlig betydenhet och kan troligen tillföljd af lokala hinder icke heller utvidgas. Produkterna af vårt bergsbruk, vårt jordbruk och vår skogshushållning kunna svårligen beredas någon lönande marknad inom Österrike, icke heller vår förädlingsindustri. Under sådana förhållanden är det lätt förklarligt hvarföre icke något anslag begärts och beviljats för direkt befrämjande af Sveriges deltagande i Wienerutställningen, helst staten just för enahanda ändamål redan underkastat sig betydliga utgifter för den svenska industriens representerande på utställningen dels 1 Ryssland (Moskwa) dels i Danmark (Köpenhamn), i hvilka länder, och synnerligast Ryssland, en god afsättning af vissa svenska industrialster sannolikt kan åstadkommas. Om jag icke misstager mig, kommer en storartad exposition om några år att föranstaltas i Berlin, i hvilken äfven Sverige bör deltaga, enär vår handelsgemenskap med hela Nordtyskland redan är af betydenhet och utan tvifvel kan vidare utvecklas. lOtvifvelaktigt ikommer i anledning af denna utställning att begäras ett större statsanslag, och detta torde blifva mera fruktbringande, blifva till större nytta för den svenska industrien, än om ett högre anslag anvisats för Sveriges deltagande i Wienerutställningen. Om på denna våra industriidkare icke uppträda mer än i en inskränktare skala, så tror jag icke att vår nationalkänsla deraf bör anses lida, och förbises bör ej heller att de genom att deltaga i de tätt på hvarandra söljande stora utställningarne måste vidkännas dryga utgifter, numera desto drygare sedan alla arbetslöner stigit och säkrare afsättning sfinnes för nästan allt som kan produceras. Kommerskollegium har nyligen afgifvit underd. utlåtande i anledning af tvenne konsulers till K. M:t ställda ansökningar om afsked med pension, nemligen konsul Fleischers i Arkangel och generalkonsul Dabltelts i Helsingfors. Den förre har sedan 1854 varit bosatt i det, hvad klimatet beträffar, för helsan förderfliga Arkangel, men har det oaktadt ytterst sällan velat eller kunnat lemna sin tjenstgöringsort. Före sin anställning der tillhörde hr Fleischer norska marinen, åtnjöt som sjöofficer stort anseende och kom i fråga, vid statsrådskrisen i Norge 1860, att efter statsrådet Ketil Motafeldt kallas till chef för marinoch postdepartementet, men föredrog stormarne från Ishafvet framtör stormarne i Storthinget. Generalkonsul Dahlfelt har sedan 1859 innehaft sin i alla afseenden avgenäma befattning i Finland, men ofta, stundom länge, åtnjutit tj onotlodighet veh viafats i Stockholm. Hög frimurare och innehafvare af Carl XIII:s-orden, var han regementspastor tills kort förr än han befordrades till generalkonsul. Kommerskollegium vitsordade hr Fleischers stora nit och skicklighet, lärer framhållit de svårigheter som äro i flera afseenden förknippade med den befattning han innehar, och föreslår att hans pension må bestämmas till 900 Thlr Hamb. banko (3600 rdr efter normalkurs). Hvad hr Dahlfelt beträffar, så erinrar kollegium om de betydliga inkomster han såsom generalkonsul uppburit, och lärer hemställt, att om K. M:t anser honom berättigad till någon pension, den må bestämmas till 200 Thlr H. banko. I ett af mina föregående bref omnämnde jag försäljningen af den Meinanderska myntsamlingen, den delen deraf som icke för k. myntkabinettets komplettering erfordrades; men auktionen hade då endast forigått två dagar; den fortsattes ytterligare två, och den inbringade brutto 16,518 rdr 35 öre. Jag tillåter mig ytterligare anföra några inropspris, men skall ej nu namngifva köparne, enär sådant, efter hvad jag erfarit, icke skulle upptagas väl af myntsamlarne. En Carl XII:s dubbeldukat, r, betaltes med 75 rdr, en dito Rigadukat, r, med 65: 50; men ett af samme konungs nödmynt, en Wismars 4-skilling af koppar, r, betaltes med 80 rdr 50 öre och samme konungs 1-öre, äfven ende af landtliga maMr Pentweazle gjo n, mr Pentweazle, enhemtande mod i samm