Göteborgsposten – 24 maj 1872, sida 1

Fredlund, 56 ar, 15 Maj, Stockholm. Bref srån Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 22 Maj. Medan er kaleidoskopist ordnar sina anteckningar och samlar sina tankar för att något längre fram kasta en återblick — han också kantänka! — på den nyss afslutade riksdagens mångskittande företeelser, torde det tillåtas mig att nu skrifva om åtskilligt som timat den sista tiden. Nästan alla de ledamöter i Andra kammaren, hvilka tillhörde den egentliga allmogen, deltogo icke i den festmiddag, som gafs å Hasselbacken för talmannen, erkebiskop Sundberg. Man har velat betrakta deras uteblifvande som en demonstration, som ett uttryck af deras missbelåtenhet med talmannens bekanta propositionsvägran; men deri misstager man sig. Talmannen var så allmänt och högt aktad af kammarens samtliga ledamöter, att om han inbjudit dem till en afskedsfest, så skulle ingen af dem utan de mest giltiga hinder (d. v. s. sjukdom eller bortresa) dervid uteblitvit. Men då de nu ifrågavarande dannemännen kunde erhålla en ganska bastant middag för en riksdaler, utgjorde uppoffringen af femton gånger detta belopp ett slöseri, hvartill de icke ville göra sig skyldiga, helst en fullt motsvarande valuta icke kunde erhållas utan en högst betänklig öfveransträngning. Derföre, men ingalunda för att visa någon missbelåtenhet med talmannen, uteblefvo de från festmiddagen. Vid den ofvannämnda festen täcktes hr Jöns Pehrsson äfven delgifva talmannen sin benägenhet, eller rättare sagt sin föresats, att vinna inträde i Första kammaren, der han hoppades få sammanträffa med orkodiskop Sundberg. Den förres entre i nämnda kammare torde dock ej kunna ske vid nästkommande riksdag, enär han ännu icke vid landstingens sammanträde i höst är till ifrågavarande befattning valbar. Om han åter, för att blifva behörigen qvalificerad, finner för godt att öka sin inkomst till det erforderliga beloppet, så bereder han derigenom både staten och den kommun han tillhör åtminstone en materiel fördel genom den högre bevillning han kommer att erlägga. Skulle han derefter blifva hedrad med inval i Första kammaren, så bör han kunna pretendera ett högre politiskt inflytande, när han åtager sig representantkallet utan arvode. Landtmannapartiet samlades i lämplig tid före riksdagens afslutande till gemensam afskedshelsning, till inbördes handelag om gemensamt arbete vid de förestående valen och för befästande af framtida enighet. Alla motse väl icke de nya valen med lika trygghet, men alla med lika hopp om återval. Hr Key, som i ungdomen äfven försökte sig som skald, blef vid den nyssnämnda högvdliga sammankomsten plötsligt ung på nytt, blef inspirerad och delgat sina politiska trosförvandter ett qväde, efter fleras uppgift utan rim, men oötverträffligt i den poetiskt-politiskt-bombastiska stilen. Han lät dem veta att Sveriges framtid ligger i landtmannapartiets hand och att detta ensamt skall komma till makt — blott vi, blott vi äro eniga nog. Antagligen har ni observerat en af hertigen af Östergötland jemte ett stort antal framstående män inom olika yrken utfärdad uppmaning till Sveriges åkerbruks-, industri-, slöjdoch konstidkare att deltaga i nästkommande års utställning i Wien. I ingressen till denna uppmaning omnämnes att riksdagen, med anledning af en k. proposition, anvisat ett belopp af 30,000 rdr för att dels utdelas såsom reseunderstöd åt lärare vid de tekniska undervisningsanstalterna i riket, och till andra personer hvilka kunna anses utöfva mera allmän inverkan på industriens utveckling, äfvensom till skickliga och redbara arbetare, i ändamål att bereda dem tillfälle att besöka den ifrågavarande expositionen, och dels till inrättande af en svensk byrå derstädes. Om än inbjudarne icke uttalat det, så synes dock på