Göteborgsposten – 23 maj 1872, sida 2

tigga om fördarmande och bedja mig ej fortsätta åtalet vidare — en bön som jag ej skall vara obenägen att uppfylla, isynnerhet som jag ej har den ringaste förmåga, äfven om jag hade önskan, att fullfölja rättegången. Klockan half tolf voro alla magistratspersonerna samlade och pratade muntert med hvarandra. Mr Womersley var föremål för särskild uppmärksamhet och, såsom han förutsett, äfven för litet oskyldigt gyckel, hvilket den gamle gentlemannen upptog så godmodigt han förmådde. Sedan ordföranden mr Polperrow frågat efter magistratssekreteraren, mr Scoones, och denne gentleman utkommit från ett inre rum, intog den förstnämnde sin plats vid dombordet-. — Gentlemen, låtom oss nu skrida till verket, sade mr Polperrow. Mr Scoones, äro vi färdiga? — På minuten, sir, sade mr Seoones. Vi vänta blott på en gentleman. — En gentleman! Hvilken gentleman ? frågade mr Gwenapp, en annan magistratsperson. — Den gentleman som kommit hit från London för att uppträda till den fångna qvinnans försvar. — Från London? sade en annan medlem af rätten mr Probus. Har en advokat från London kommit hit ner för att försvara denna qvinna? — Ja, sir, och dertill en af de förnämsta advokater vi nu ega i landet — en gentleman hvars namn är kändt af er alla. — Hvem är han? frågade kapten Hotchkiss, en rättvisans skipare som mest tycktes egna sitt intresse åt de qvinnliga åhörare som funnos bland hopen. — Mr Barnstaple, svarade magistratssekreteraren.