Toulouse har dömts till sex månaders fängelse och 4, 000 fres i böter, för offentliggö randet af en uppsats till pariserkommunens försvar; derjemte har bladet suspenderats i sex månader. Emil Ollivier skall, enl. en korresp. till Daily Telegraph, allt fortfarande befinna sig i Italien, sysselsatt med studiet af Giucciardini, Macchiavelli och historien om de händelser, som föregingo kriget. Han anser likväl icke det närvarande ögonblicket, då hvar och en söker att befria sig från klander genom nedsvärtande af andra, lämpligt för offentliggörandet af sitt arbete rörande dessa händelser, emedan man antingen måste säga allt eller också tiga. Han har för öfrigt anförtrott åt korresp., att han för egen del varit emot krigsförklaringen. Till bevis härpå bar han meddelat honom, att han, iunan han öfvertog sitt embete, uppställt såsom ett oundgängligt vilkor, att, om den tyska södern frivilligt anslöt sig till Norden, denna förbindelse icke finge anses för krigsorsak, likasom äfven att Frankrike icke skulle röra upp den slesvig-holsteinska frågan. Hvad kejsaren angår, förklarar Ollivier, att han varit helt och hållet emot kriget och endast genom den brådskande ifvern hos vissa militära myndigheter låtit dritva sig in i detsamma, Men de verkliga upphofsmännen till kriget ha medleramarne af oppositionen varit, hvilka vid hvarje tilltälle riktat sina bitande angrepp mot kejsardömets utrikespolitik. Ollivier tror enl. korresp. bestämdt på kejsardömets återupprättande såsom den enda verksamma styrelsefo men för Frankrike. Nationalförsamlingen har bestämt, att äfven deputerade, som inneha nödig rang, kunna vara medlemmar af krigsrätten öfver Bazeine. Efter detta belut kommer hertigen af Aumale att ovilkorligen sitta i krigsrätten, der äfven två andra deputerade, generalerna Chaubaud — Latour och de Chanzy, skola få plats. Nu har väl carlistupproret i Spanien ändock uppgifvit andan. Don Carlos sjelf har flyktat öfver på franskt område, och hans sista armå, 5000 man stark, har med förlust af 21 döda blifvit slagen af divisionsgeneralen Letona. Contreamiral Vinalet, som anförde insurgentskaran i provinsen Murcia, har förts till Carthagena och skall ställas inför krigsrätt samt blir troligen skjuten. Don Carlos brist på tillräckliga penningmedel angifves som en af hufvudorsakerna till hans snabba misslyckande i sitt företag. Regeringarne i Italien, Spanien och Frankrike ha erhållit underrättelser, enl. hvilka demagogerna i Italien, Södra Frankrike och Katalonien tilltänkt en resning i Spanien för att draga fördel af Carlistupproret. De spanska republikanerna ha dock förklarat, att de ej vilja ha någonting gemensamt med denna rörelse. I deras manifest derom heter det dock: KRegeringen bringar oss icke fred, utan krig. Genom en tidsenlig inblandning i de monarkiska partiernas strider skola republikanerna på samma gång rädda friheten och upprätta republiken. Revolutionen är långt ifrån konsoliderad. Den har ännu icke utkämpat sin sista strid. Republikanerna måste förbereda sig till kampen. Denna förberedelse skall utföras af verkställighetsutskottet. Man tror, att regeringen i Schweiz skall, på grund af folkets förkastande af den reviderade förbundsförfattningen, föreslå en ny omröstning, som skall ha till ändamål att betrygga enheten i det militära systemet, hvars nuvarande oefterrättlighet hvarje förståndig schweizare inser, och enhet i den högre undervisningen. Storbritannien har förlorat en af siaa mest framstående män på vetenskapens område, nemligen den beryktade läkaren sir James Young Simpson, professor vid universitetet i Edinburgh, som aflidit i dessa dagar, 61 år gammal. Simpson hade bland andra ordnar äfven S:t Olafsorden. Alla de betydande Newyorkertidningarne klandra skarpt Förenta Staternas regering för hennes hållning i afseende på de indirekta ersättningsanspråken i AlabamafråZan. Rörelsen för en fusion mellah demokraterna och de republikaner, som understödja Greeleys presidentkandidatur, börja vinna terräng. Flera demokratiska tidningar påstå tillochmed att det demokratiska konventet skall atse Greeley till sin kandidat.