Göteborgsposten – 21 maj 1872, sida 2

mycket intressant af denna besvärjnipgsprocess. Det var i går, som Rouher skulle uppträda i sin första stora debatt inom Frankrikes nationalförsamling. Men redan förut vid behandlingen af det tysk-franska postfördraget ljöd hans stämma, och den hätskhet, han då mötte, kunde anses som ett förebud till hvad som antagligen skedde honom i går. Man hade dock sjelf utmanat hovom, i det man förebrått honom, att han under kejsardömet såsom ett slags administrativ carbonaro mot finansministerns vetskap och vilja, men under kejsarens auspicier atslutat posttördraget med Italien med det italienska sändebudet. Rouher sade: Församlingen torde erkänna, att om jag bestiger talarestolen, så gör jag det nödtvunget. Jag har i denna fråga äfven en annan rättighet till ert undseende; jag är neml. fullkomligt ministeriel. Man har i afseende på det fransk-italienska fördraget velat ställa statsministern i strid mot finansministern. Sanniugen är, att hvardera utaf dem försvarade sin mening. Dessutom hade man äfven lemnat åt kammaren att bedöma postfördragen, och det ifrågavarande blef framlagdt för densamma. Nästan hela Europa har antagit den i fördraget konstaterade principen. För Prankrike gäller det icke mera att vilja, utan att resignera sig. Det ligger ett fruktbringande element i detta försök. Det är claven till tramåtskridandet. Det är sanktioneringen af det internationala framätskridandet. Jag skall icke tveka om att lemna min röst till det eder föreliggande fördraget. Fastän Rouher sålunda uttalade sjelfva majoritetens mening, så tyckte likväl de flesta icke om hans uppträdande. Och en br Dahirel gjorde sig tillochmed skyldig till den hattulla dumheten att förklara, att efter br de Remusass yttranden (hvilka föregingo Roubers) hvarje annan oratorisk produktion varit onödig! Ronher är dock deputerad såväl som Dahirel och hade denna gång utmanats! Deputeraden Ilaentjens har söreslagit, att man särskilt måtte undersöka kapitulationen af Paris, sedan den militära undersökningskommissionen förklarat sig inkompetent gentemot generalerna Trochu och Vinoy. Förslaget gör stort uppseende, såsom riktadt emot Jules Favre, hvars namn aktstycket bär. Finansministern Goulard har framlagt sin budget för 1873, upptagande i utgifter 2406 millioner och i inkomster 2425 mill. Utgifterna äro beräknade 53 mill. högre än detta år, hvaraf 9 mill. mera för militärbehof; 23 mill. mera äro beräknade för statsskulden. Inkomsterna på skogsförvaltningen äro minskade med 20 mill. IIvad inkomsterna angår, hvilka skola enl. förslaget lemna ett öfverskott af 19 mill., så figurera bland dem 120 mill. nya skatter åter i förgrunden, af hvilka regeringen vill taga största delen ur råämnesbeskattningen, fastän budgetutskottet i denna fråga allt fortfarande är af olika mening med regeringen. Thiers envishet är också notorisk. Militärdomstolen i Sövres har dömt kommunisten Quentin till döden för uppror och mordbrand och Juhel till straffarbete för litstid. Sedan d. 14 Maj på morgonen är marskalk Bazaine först fånge. Han begaf sig kl. 147 till Versailles. Han hade stigit upp kl. 125 och var redan färdig till afresan, då hans adjutanter, hvilka skulle beledsaga honom till Versailles, hemtade honom. Marskalken var svartklädd och såg temligen lugn ut, skrifver en korresp. Kl. 2,10 anlände han till Versailles i sin egen vagn. IIans kammartjenare Louis förde hans packsaker, en koffert och en nattsäck, pr jernväg till sängelseboningen vid Avenus de Picardie. Ransakningen började redan d. 15. General Riviöre, som leder densamma, har fin boning i nedra våningen af huset. Det är i anlelning af processen icke utan intresse att kasta en blick på marskalk Bazaines mihtära bana: Värivades d. 28 Mars 1831. Korporal, d. 8 Juli 8. å. Furir, d. 13 Jan. 1832. Fanjunkare, d. 4 Nov. å. Underlöjinant, d. 2 Nov. 1833. Loöjtn., 22 Juli 1834. Riddare af Ilederslegionen, 22 Sept. 1835. Kapten, 15 Dec. 1537. Bataljonsche:, 10 Mars 1844. Ösicer at Hederslegionen, 9 Nov. 1845. Ofversteloytn. 11 April 1848. Ofverste vid 55:te linieinfanteriregementet, 4 Juni 1850. brigadgeneral, 14 Aug. 1854. Divisionsgeneral, 23 Sept. 1855. Kommendör af Hederslegionen, 16 Aug. 1856. Öfverbefälhafvare för franska expeditionskåren i Mexico. Storofficer af Hederslegionen (slagtningen vid Melegnano). Storkors (slagtningen vid San Lorenzo). Marskalk, 5. Sept. 1864. Bazaine tillhör således de många, som i franska armön under kejsardömena börjat som rekryter med marskalkstafven liggande irenseln. Nationalförsamlingen har antagit lagförslaget om sammansättningen af krigsrätten mot Bazaine. Under förhandlingarne förklaklarade hertigen af Aumale sig redo att efterkomma hvarje uppmaning at krigsministern att uppfylla sin pligt som soldat. Hertigen vägrar således icke att ingå i krigsrätten. Le Temps meddelar, att närmandet mellan Thiers och nationalförsamlingens försvarsutskott blir med hvarje dag större. Den Anda unnbt hyuaram anirhat annu salra annste