Göteborgsposten – 16 maj 1872, sida 2

bevakas dag och natt, är en af de fullständigaste i verlden och arbetar så snabbt att signalklockan ljuder på vederbörlig brandstation sju sekunder efter det att eldens utbrott varsnats på hvilken som helst punkt i väldiga hufvudsiaden och telegraferats till hufvudstationen och att ångsprutorna, stegvagnarne, slangkärrorna, 20 sekunder — på några brandstationer till och med knappa 14 sekunder — derefter, i pin karrier och med ångan fullt uppe i pannorna äro på väg till brandstället. Underrättelsen om eldens utbrott sändes, som sagdt, till hufvudstationen genom de förut omnämada telegraflådorna, hvilkas befintlighet å de olika gathörnen noggrannt angifves å en karta öfver staden. Hvarje vid brandkåren anställd person, likasom hvarje patrullerande poliskonstapel har en nyckel till dessa lådor, som äro af solidt jern, men eljest af samma storlek och format som vanliga postbreflådor. Genom en einnrik mekanism angifves från telegraflådan till sjelfva hufvudkontoret numret på lådan och från detta sändes ögonblickligen hjelp till den angifna delen af staden. Enligt måttlig beräkning tima i Newyork i medeltal fyra eldsvådor dagligen, hvadan man ser att denna stående arms ingalunda saknar öfning. Öfveringeniör Perley, som ville ge sin danske gäst ettlitet begrepp om huru det går till, då allarm göres, lät honom bege sig sig till närmaste brandstation för att der afvakta den larmsignal, han sjelf för roskull ville ge från hufvudstationen. En uniformerad brandkarl marscherade derefter af med mig, fortsätter hr Watt, och en liten stund derefter bultade vi på den breda port, som förde in till stationen, hvarest ångspruta och slangkärra stodo färdiga att rycka in i elden. Lokalen erinrade om en stor luftig, med bräder belagd vagnbod, ångsprutan deremot om ett litet elegant lokomotiv på fyra, breda hjul. Den blanka messingen sken, så att man kunde spegla sig deri och vattnet i reservoiren var som vanligt på kokpunkten. På slangkärran voro stängerna lyftade i vädret, piskorna lågo på kuskbockarne och i en liten stall vid sidan stodo tre vackra, kraftigt bygda hästar. Med undantag af betslet voro de fullkomligt selade; de bära seldonen natt och dag ända tills de af sjukdom eller genom någon olyckshändelse måste flyttas till sjukstallet. I våningen ofvanför voro förmännens och de 9 brandkarlarnes sofrum. Hela deras klädedrägt är beräknad på att i hast kunna påtagas och de som om natten slumra på britserna ha utanför sitt läger byxor och stöflor så fastgjorda vid hvarandra att de kunna påtagas samtidigt, derefter kastar man på sig den tjocka, blå stortröjan, trycker den tunga läderhjelmen på hufvudet och ett par sekunder etter det klockan gjort allarm, äro alla nere i maskinrummet. Pass nu på, sade min följeslagare, då vi åter stodo nere vid ångsprutan, i hvars iore det kokande vattnet oupphörligt mumlade sin enformiga melodi, liksom suckande af längtan efter att få komma i verksamhet. Plötsligt ljöd den på väggen anbragta stora klockan! Med blixtens hastighet, men tillika med den stora säkerhet, som långvarig öfning förlänar, for den vakthafvande in i stallet och lösgjorde hästarne. De ädla djuren fnöso och frustade af rörelse, så snart klockan gaf ifrån sig sitt första ljud, och deras kloka ögon gnistrade. Knappt hade de tått betslet på, förrän de i största hast och utan någon slags uppmaning rusade ut ur spiltorna och i starkt traf satte af in i maskinrummet, der de ögonblickligen intogo sina platser framför fordonen. Ingen tvekan märktes hos någon af dem; de båda, som skulle draga ångsprutan, stodo genast på hvar sin sida om dennas vagnsstång; den, som skulle spännas för slangkärran, väntade med flammande ögon tills hans båda kamrater hunnit ur stallet, hvarpå han som en pil for ut genom stalldörren och fram till sin kärra, mellan hvars skaklar han sjelfmant trängde sig in. Det var ett verkligt nöje att se huru fort allting gick. På mindre än 14 sekunder var allt färdigt. Om icke snart nog order kommit om att allt endast var Åblindt allarm skulle i nästa ögonblick kärrorna rusat ut gegenom porten i karrier. Då fräser glöden under maskinen, rök och små flammor stiga upp ur skorstenen, hästarne galoppera, rop af ur vägen ljuda till åkande och gående och som en spöksyn far det hela förbi i den mörka natten och försvinner. Hela natten vakar någon i brandstationen och utanför på gatan patrullerar likaledes hela natten en brandkarl. Af huru stor nytta dessa senare äro bevisas bäst derigenom, att 290 af de 850 eldsvådor, hvilka egde rum år 1869, upptäcktes af dem, under det att nattpolisen gaf underrättelse om 163; 100 gånger gass falskt allarm och den lidna skadan uppskattas till öfver 1012 mill. rdr sv. Brandkåren ut