Göteborgsposten – 15 maj 1872, sida 2

Uppför den dubbla, i slera afsatser indelade trappan, som blir smyckad med vaser och blommande växter, stiga vi upp i första våningen, som i den främre flygeln ligger i jemnhöjd med Vesterbropassagen och vända om här mot den stora, luftiga och rikt dekorerade vestibulen, i hvars midt biskop Absalons imponerande figur reser sig. Afven biskopen har nödgats skatta åt tidens fordringar på beqvämlighet, i det hans höga fotstycke bildar ryggstödet till en rundtom löpande ofantlig hvilsoffa. Till höger och till venster öppna sig gallerierna för oss. Träda vi in till höger från gården, finna vi platsen framför fönsterna delad i en mängd större eller mindre rum, hvarest måleriarbetarne äro träget sysselsatta och hvarest resultaten af deras verksamhet redan visa sig i en mängd vackra och smakfulla takdekorationer. Här kommer det ena eleganta och prydliga kabinettet vid sidan af det andra. Köpenhamns förnämsta snickerifirmor möblera hvar sitt rum och sjelfva den kungliga familjens loge-, med sitt af förgyllningar strålande tak som bär det danska riksvapnet och de kungliga initialerna, och hvilken loge är försedd med praktfulla, förgyllda dörrar skall möbleras med utställningsföremål. I en sidoflygel ha norrmännen brådtom, de ämna omskapa våningen till ett långt galleri med vackra, utskurna träsniderier på ömse sidor, bakom hvars spegelglasrutor, de vilja utställa sina skatter. Längre fram beundrar man det stora, af lackeringar och förgyllningar strålande skåp, som är bestämdt för Medlemmer af Skreddermesternes Forening af 1862 och hvars prakt gör ett sådant intryck, att man väl kan förstå att priset derför beräknas till 6—8000 rdr sv. Äfven de för bundtmakerioch skomakeri-arbeten ämnade, vackra skåpen äro till största delen färdiga. Sluta vi vår vandring i denna våning, der vi började den, vid vestibulen — påträfta vi till höger om ingången den svenska kungafamiljens loge, som man i dessa dagar börjat dekorera och hvars väsentligaste prydnad torde bli det rika stuckaturarbetet i taket. I tredje våningen tinnes ännu ej mycket att skåda; vi påträffa här endast en mängd rödmålade skiljoväggar, sådane som vi minnas dem från utställningarne i Charlottenborg och bestämda att inrymma målningarne. Endast i det åt staden vettande glasgalleriet finnas de icke, här är det icke själens utan kroppens behof, som skola tillfredsställas, ty liksom i bottenvåningen af samma flygel blir äfven här ett kasc, från hvars altan man får en förträfflig utsigt öfver staden. Stiga vi åter ner, gå öfver gården och genom källarvåningens bortersta galleri, under hvars tak en väldig axelledning just nu är under uppsättning för att ge lif och rörelse åt de maskiner, hvilka här skola uppställas, komma vi ut på platsen bakom byggnaden. Ilär reser sig ett ansenligt trähus, öfvertäckt med ett glastak och bestämdt för afdelningen för åkdon. Nästintill träda vi in i en elegant salong, hvarest restaurationen skall upprättas. På ömse sidor om denna bli smårummen för kotterier. Äfven här har man räknat på den varma årstiden, i det en öppen plats framför restaurationsbyggnaden sträcker sig ned till vattnet och uppenbarligen, då vädret är godt, skall fresta mången till att låta sig bli serverad utanför. . De två pontonbroar, som ingeniörkären slagit öfver vallgrafven föra oss till bastionens ögonskenligen högst invecklade samling byggnader. Det är likväl ej så svårt att leta sig fram der. Framför oss, öfverst på höjden, ligger det svenska konstnärshuset, hvartill hvarenda bit är hitförd från Sverige. I midten finnes en sal betäckt med glastak; den är ej så särdeles stor, men skall helt säkert fyllas med utmärkta taflor och utomkring sträcka sig vackra verandor, beklädda med träspån, hvarest större åkerbruksredskap skola uppställas. Vid foten af branten, hvarpå denna byggnad reser sig, ligger som ett slags amfibium, till hälften på land och till hälften på pålar ute i vattnet, den norska fiskarekojan Bergenshus, som äfven hitförts från Norge och vid hvars pålar redan två båtar ligga förtöjda. Bakom dessa byggnader på den lägre vattenterrängen ligger en underlig långsträckt, inoch utskjutande byggnad, bestämd för danska åkerbruksredskap och produkter. Diverse svenska och norska småhus komma att ligga kringströdda i närheten; de äro till största delen förfärdigade i utställarnes hemorter, och-har man tur, kan man få se hela byggnaden flyttas dit, hvarest hon sedan skall bli stående. Vår vandring är slutad. Det kommer att taga Hd om från härian till sint genomgå utställningen och man skall svårligen undg: alt känna sig WOU. Men ett intryck skola säkert alla besökande medtaga derifrån: att denna utställning är den mest storartade, som hittills varit anordnad i något af de tre nordiska rikena.