Göteborgsposten – 14 maj 1872, sida 1

TTUUUULULA AQ9 —— serar emot, endast finnes ordkram — har i gårdagens Handelstidning dragit i härnad mot en i Göteborgsposten nyligen införd artikel om arbetsinställningar. Vär ärade motståndares lilla anlopp emot osa hvilar emellertid på ett genomgående missförstånd. Han påstår oss hatva yttrat att fördelningen af vinsten vid produktionen skulle vara naturligtvis bestämd, och med fin ironi anhåller han att vi godhetsfullt måtte uppgifva huru denna fördelning är beskaflad i hvarje särskilt produktionsgren. Vårt åsyftade yttrande var: att striden mellan arbetsgifvare och arbetstagare blir så bitter derför att den handlar om fördelningen af en vinst som är naturligen bestämd inom vissa gränser och ej kan efter behag ökas. Såsom troligen hvar och en utom köpmannenlär inse, är det vinsten och ej fördelningen, för hvilken naturliga gränsor finnas. Sammanhanget, i hvilket yttrandet står — fråga är nemligen derom huruvida strikes i längden kunna förekommas derigenom att arbetsgifvare bevilja arbetarnes fordringar och låta kunderna ersätta förhöjningen —, borde hafva upplyst honom om riktiga meningen. Detsamma borde innehafvandet af vanliga grammatikaliska kunskaper hafva gjort, ty i sådant fall hade det ock varit klart för honom att relativet somhär hade afseende på det närmast stående substantivet Åvinst och ej på det mera aflägset belägna ord, till hvilket han vill hänföra detsamma. När de barndomens reminiscenser om logik och grammatik, som utan tvifvel ligga slumrande i vår ärade motståndares bröst, hunnit återvakna till lif, skall det bli oss ett nöje att åter upptaga striden. Att vi ej nu göra det, torde i det anförda finna sin ursäkt.