Göteborgsposten – 14 maj 1872, sida 1

få mina femton år tillbaka utan tio dertill för det ja rymt. Men jag tror att när den lille mannen får veta af hans eget skinn är i fara, skall han gifva med sig hastig nog. Det gjorde ingenting, tyckte han, då det endast va mig det gällde; men han skall sjunga ur en annan to: då han sjelf blir hotad. Jag måste låta honom veta hva George säger; men jag kan ej resa dit ner igen först ocl främst emedan jag ej har penningar till biljetten och se dan emedan jag ej vill komma ansigte mot ansigte me den lille mannen och omtala Georges ord. Derföre måst jag skrifva ett bref, hvarpå jag kan hinna få svar innar George kommer. Jag skall kanske kunna göra min me ning riktigt klar, men den lille mannen skall nog förstå den med sin snabba uppfattningsförmåga och skall akrifv. svaret tillräckligt tydligt. Derefter satte mr Grogram sig ned och författade med stor svårighet en epistel, hvari han beskref sitt sista samtal med George, och att denne förklarat sig skola hämnas ej allenast på honom, Grogram,utan äfven på hans principal, såvida ej åtalet mot .mrs Bradstock öfvergafs Han tillade, att George skulle komma och höra efter avar på den öfverenskomna tiden, och förklarade sin öfvertygel se vara klokast göra slut på saken. Med följando post anlände svaret. Det hade följande lydelse: BSnick! snack! Den skurken B. vet af gammalt att ni är en idiot, och då han nu finner er värre än någonsin begegnar han sig af er dumhet och er rädsla. Tydligen har han lyckats skrämma er från det lilla vett ni en gång egt. Jag ämnar visst icke gifva vika för en sådan man som Bradstock. Antingen har han penningarne eller vet han hvar de äro, och det behöfves blott en ytterligare vridning på skrufven för att förmå honom till bekännelse. Denna ytterligare vridning på skrufven skall gifvas honom på följande sätt: då han besöker er på morgonen, så säg honom att jag samtycker till allt hvad han