Göteborgsposten – 13 maj 1872, sida 2

Det skriftliga svaret till frih. H. utvisar att mr Martin blitvit försatt i stor förlägenhet. Han beklagar sitt missöde, att, då han gjort ett besök i svenska beskickningen icke kunnat träffa frih. H., alldenstund derigenom vissa missförstånd kunde blifvit skingrade. Om nu de i mr Martins bok förekommande groft oriktiga uppgifterna rörande Sverige verkligen grundade sig på officiella meddelenden härifrån, så hade det ju för honom varit en nära till hands liggande och för hans författareanseende fullt tillfredsställande åtgärd att helt enkelt uppgifva af hvem ban erhållit de begagnade materialierna; men han lemnar icke ett ord till svar på frih. Hochschilds och d:r Hellstenius framställningar i detta hänseende. De skriftliga materialierna, som mr Martin genom hr Lagerheims och statistiska byråns välvillighet bekommit, hvarken åberopar eller omnämner ban; den förut gjorda framställningen från utrikesdepartementet att återfå de till honom härifrån afsända skrifna bladen går han icke till mötes, utan yttrar i sitt bref: jag behöfver icke säga Er (frih. Hochschild) att det för mig vore fullkomligt omöjligt att längre än som ovilkorligen erfordras, behålla i förvar de voluminösa meddelanden, som jag från alla verldens kanter mottager, då hvarje vecka, ja hvarje dag och nästan hvarje timma medför ändringar som skola införas. Men — ekrifver mr Martin vidare — det är en punkt i denna sak öfver hvilken jag är mycket angelägen att afgifva förklaring. Det tyckes i Ert bref lika väl som i det jag mottagit från Stockholm (d. v. 8. från d:r Hellstenius), vara förutsatt att alla uppgifter till the Statesmans Yearbook ätergifvas ord för ord sådana som de meddelats af korrespondenterna och att således de sistnämnda äro ansvariga för alla förekommande tel. Jag ber få anmärka att detta icke är fallet, utan tvärtom att jag ensam bär ansvaret för hvarje rad, som tryckes i mitt arbete. Om Ni vill bafva godheten kasta en blick på de två sista sidorna af artikeln Sverige och Norge skall Ni finna, att jag rådfrågat ett betydligt antal officiella, så väl som icke officiella arbeten.) På dessa har jag stödt mig i hvarje fall, då icke uttryckligen uppgifves att särskilda meddelanden blifvit till mig öfversända. Under sådana förhållanden är det lätt förklarligt huru de grofva misstagen tillkommit, för kvilka man här velat kasta skulden på utrikeskabinettet. Slutligen tillägger mr Martin i brefvet: Oaktadt all min omsorg komma olyckligtvis alltid misstag att insmyga sig i ett arbete, så öfverfylldt af fakta och siffror, som mitt; men för dem alla, till och med typografiska oriktigheter, måste jag ensam och vill jag också bära klandret, det må framställas offentligt genom pressen eller enskildt; — han kunde hafva tillagt hvad han sannolikt tänkte: i alla fall säljes af min Yearbook många tusen exemplar och läsaren at densamma fästar ringa afseende på hvad deri förekommer rörande ett så obetydligt land som Sverige. Af hvad nu blifvit anfördt framgår ovedersägligt att hvarken utrikesdepartementets eller statistiska byråns tjenstemän hafva ens den ringaste andel i de oriktigheter rörande Sverige, hvilka i det oftanämnda arbetet förekomma. De äro för öfrigt så befängda, att redan deri ligger ett bevis på att de icke kunde vara officielt meddelade bärifrån. Också hade väl ingen här trott något sådant, om icke hr Hedin, då han yttrade sig, såsom ett faktum anfört, att de oriktiga uppgifterna grundade sig på meddelanden från utrikeskabinettet. Och kan det väl vid en närmare eftertanke anses möjligt att någon här verkligen hade meddelat, hvad i PYearbooken förekommer, t. ex. att Lapplands areal är 4705 geografiska mil och — folktomt? Men denna uppgift visar huru mr Martin gått tillväga. Den förekom i det hitsända exemplaret, som här skulle öfverses och rättas. Sekreteraren Sidenbladh strök ut hela uppgiften och ersatte den med uppgiften på arealen å de större sjöarne i riket. Men huru förfor mr Martin? Jo, han lät det utstrukna stå qvar, men införde icke tillägget i den nya årgången. Jordegarnes antal i den äldre editionen hade uppgifvits till 3 millioner och adliga hufvudmännens till 14 mill. Hr Lagerheim hade rättat denna uppgift i förstnämnda fall till 14 million; detta tal har mr Martin nerflyttat till uppgiften om hufvudmännen och antalet jordegare hade han sammanslagit med dem som lefva af jordbruk. Många andra exempel på hans sätt att gå till väga kunde anföras, om utrymmet sådant medgas. Ehuru mr Martin i sitt bref till frih. Hochschild icke ens omnämner de härifrån bekomna ändringarne och rättelserna, hvilka voro ganska omtattande och fullt exakta, synes dock att han väl i åtskilliga delar deraf begagnat sig, dock företrädesvis af de mindre väsendtliga, men deremot låtit de största misstagen oförändrade qvarstå i den nya editionon. Men just denna omständighet och det ogrannlaga sätt hvarpå mr Martin gått tillväga, föranleder hr Lagerheim att i sin ofvannämnda promemoria fästa uppmärksamheten på ett annat förhållande som är af mera allmänt intresse. Ett mera kändt och här i landet mera anlitadt arbete än Martins Yearbook är Almanach de Gotha, på hvars utarbetande visserligen nedlägges mycken omsorg. Redaktionen