Göteborgsposten – 13 maj 1872, sida 2

Det är möjligt, till och med troligt, att det fördyrande som drabbar produkterna af de osvannämnda båda yrkesgrenarne, i följd deraf att arbetslönen inom dem blifvit förhöjd med 25 4, mera närmar sig 2 än 20 4 af den färdiga varans totalvärde. Ju dyrare de råämnen äro, som ingå i ett fabrikat, hvars tramalstrande tillika ej erfordrar mycket eller svårt arbete, desto mindre inverkan på det helas pris utöfvar tydligtvis en stegring ensamt af arbetslönen. Såsom Ins. troligen funnit, var emellertid vår uppgift ej att uträkna det noggranna beloppet af denna värdestegring. Ett faktum var att arbetslönen stigit med 25 00 och att den fördyring, som härigenom träffade varan i sin helhet, ej var med densamma likformig utan måste vara något mindre; det var någonting som man genast, utan någon uträkning alls, kunde finna. Hvad vi åsyftade med det exempel vi anförde, var endast att visa, det prisstegringen kunde leda till en hämmad konsumtion och således vara till mehn för producenterna sjelfve. Sådant medgitves af Ins., i trots af hans låga 2 4, och detta i sådan grad, att vi frukta det vi ej fullt kunna följa honom i hans påståenden. Den slags etrike, som skulle bestå deri att man sliter ännu ett år på sina klädesplagg, kan väl utföras af m:r Merchant och hans likar, hvilka äro försedde med garderober i stånd att trotsa ett strike-år. Men den stora massan af konsumenter har vanligen, utan särskilt anledning, redan förut låtit slitningaprocessen fortgå så