Den förhöjda arbetslönen. Till Red. af Göteborgs-Posten. I eder uppsats om arbetsgifvare yttras i slutet, att skomakare skulle behöfva höja priset å sin tillverkning med 20 4 derför att de beviljat sina arbetare 25 7 förhöjning i lönen. Förut har betalts i sömlön för 1 par pjexor 3 rdr 25 öre, som Å 25 4 gör 4 rdr 06 öre. Ett par pjexor kosta 15, 18, 20 rdr. Det kan nu väl ej komma i fråga att mästaren skulle för dessa taga 18, 21:60 å 24 rdr, ty det vore ju orimligt då ej läder, beck, hampa, stål, trä, stift etc. etc, stigit 20 2. Nog dröjer det innan så sker. Samma är förhållandet med skräddare. Om gesällen, som jag tror fått 8 eller 83 rdr i sömlön för en vinterytterrock, nu erhåller 10 eller 104 rår, ej skall derför en rock, för hvilken somliga skräddare taga ett så orimligt pris som 100 rdr, nu kosta 120 rdr utan få de väl vara så goda och lägga till 2 rdr och ej 20. Jag och gelikar kunna ej gerna göra strike på samma sätt som skräddaregesällerna m. fl., men förarga de oss, kunna vi väl försöka ha rocken en vinter längre än eljest; nog gjorde detta godt för vår kassa och skulle nog i längden komma att kännas för skräddare etc. Merchant.