Göteborgsposten – 11 maj 1872, sida 2

Sjöfartstidning d. 10 sistl. Januari införd uppsats benämnd: Studier öfver stormen d. 25 sistl. Augusti. Det medgafs att de flesta sjöolyckorna d. 25 Augusti 1871 timade å svenska kusten, men det är äfven nogsamt bekant att en stor mängd fartyg utan att nå land sjönko i öppna sjön och detta skulle äfven blifvit ängf. 4J. J. Ekmans öde ifall fartyget fortsatt på den bog det låg. Vidkommande lodningen vidhölls hvad förut blifvit yttradt och anfördes vidare det kärandens fordran att för företagande af lodning en man skulle fastsurrats i fören der brottsjöarne beständigt störtade öfver vore mer än orimlig, ty en under sådana omständigheter fastsurrad hade icke kommit derifrån med lifvet. Genom att kasta lodet akterut för att utröna djupet hade deremot intet resultat erhållits, ty den hårda stormen och sjön hade tagit lodlinan så att man omöjligt hade kunnat bestämma på hvilket djup lodet nått botten. Kapten Lithman afslutade sitt genmäle med följande yrkande: Då käranderne numera inskränkt sin talan till endast ansvarsyrkande får jag på grund af hvad jag nu och förut anfört äska: att, då kärandernes på beräkningar efter olycksbändelsen grundade anklagelsepunkter mot mina under hårdt väder vidtagna manövrer ingalunda bevisat hvad käranderne dermed åsyftat, kärandernes i saken förda talan måtte i allo ogillag samt käranderne förpligtas att åt mig, som under den tid denna rättegång varat ej kunnat taga något engagement, hvarigenom naturligtvis stor ekonomisk förlust förorsakats mig, i ersättniog för hinder, uppehåll och inställelse samt för juridiskt biträde och protokollslösen utgifva det belopp, som upptagits å särskild nota. Ersättningen fordrades med 4000 rdr pr år från den dag stämningen delgafs tills domen fallit samt derjemte 500 rdr för juridiska biträdet och protokollslösen. . Kärandeombudet begärde ytterligare anstånd på 6 veckors tid för vidare anförande i saken och lemnades härtill bifall af svaranden med vilkor att käranderne då måtte inkomma med allt hvad de ville andraga samt att vidare uppskof ej måtte beviljas. Målet utsattes på grund häraf att åter förekomma d. 19 nästk. Juni, då käranderna vid 10 rdrs vite skulle vara beredda att anföra allt hvad de i saken aktade nödigt.