Göteborgsposten – 11 maj 1872, sida 2

nusrätten 0H LINAS IUIInUSLTLOM AtT unuer LUCK VviIstas på fri fot. Rådhusrätten. Sjörättsmål. I Onsdags företogs till förnyad handläggning vid rådhusrättens andra och tredje afdelningar de af direktionerna för Stockholms sjöförsäkringsbolag och sjöförsäkringsbolaget Neptunus i Stockholm mot befälhafvarne å ångf. Ingeborg, kapt. C. L. Pettersson och ångf. . J. Ekman, kapt. G. M. Litkman anhängiggjorda åtal med yrkande om ersättntng och ansvar för det de genom vårdslöshet och försummelse att vidtaga åtskilliga försigtighetsmått varit vållande till nämnda fartygs förolyckande. Såsom ombud för ofvannämnda sjöförsäkringsbolag inställde sig äfven vid detta rättegångstillfälle v. häradshöfd. Victor Landegren från Stockholm. . Målet mot kapt. Pettersson, som inställde sig genom sitt förra rättegångsbiträde v. häradshöfd. O. I. Chrysander, företogs först till behandling å andra afdelningen, dervid kärandeombudet uppläste och aflemnade till rätten en längre skrifvelse, enligt hvilken kapt. Pettersson förebråddes för grof okunnighet och fortfarande yrkades ansvar å honom för försummelse och vårdslöshet, hvarjemte äfven yrkades att kapt. P. under minst trenne månaders tid skulle förklaras förlustig rättigheten att föra fartyg. På förekomna skäl afstod likväl käranderna från sitt förut gjorda påstående om ersättning af svaranden för den skada och utgift, som försäkringsbolagen genom ångf. Ingeborgs förolyckande lidit, hvaremot yrkades åläggande för svaranden att i kostnadsersättning för rättegången utgifva: för stämning och kungörande 4 rdr, renskrift och porto 6 rdr samt inställelsekostnad och arvode till juridiskt biträde, efter fördelning jemväl å ett annat vid rådhusrätten anhängigt mål, 990 rdr, seller tillsammans 1000 rdr, jemte ersättning för protokollslösen. Svarandeombudet begärde 6 veckors anstånd för afgifyande af förklaring, hvartill kärandeombudet lemnade bifall och utsattes målet att äter förekomma d. 19 nästk. Juni. Vid pårop å tredje afdelningen af målet mot kapt. Lithman inställde sig denne personligen och bitraddes äfven vid detta rättegångstillfälle af fil. d:r Ph. Leman. Kärandeombudet uppläste först en längre skrift utgörande ett bemötande mot det svaromål kapt. Lithman förra rättegångsdagen afgifvit. Först anfördes att det icke afsetts att kränka svarandens medborgerliga anseende eller hans lefnadsyrke i allmänhet, utan hade endast påyrkats laga undersökning vid laga domstol, angående fel eller vårdslöshet och försummelse i de speciela fall, om hvilka i denna sak är fråga. Då rådrum blifvit lemnadt svaranden för att rättfärdiga sig ansågs att han cj haft fog att tala om någon som helst i högsta måtto orättvis och obillig kränkande beskyllning. Vidare anfördes att stormen d. 24 och 25 Augusti 1871 var en vanlig hvirfvelstorm, hvars annalkande i tillräckligt god tid förut tillkännagafs genom barometerns hastiga fallande, och en omtänksam befälbafvare bade således mycket väl kunnat vidtaga sina försigtighetsmått emot farorna deraf. Stormen framgick dessutom nära längsefter den juteka kusten, hvilket utgjorde en högst våsendtlig fördel för ångf. J. J. Ekman, som sålunda hade fritt och öppet sjörum i motsats till de fartyg, som samtidigt befunno sig utanför Svenska landet. Det var också å detta, som de flesta sjöolyckorna d. 25 nyssberörda månad timade och, så vidt det kunnat utrönas, skedde icke på Jutlands nordkust något cuåda skeppsbrott mera än det itrågavarande. IIvad nödvändigheten af lodning beträffar, så framgick af svarandens egen förklaring att han insett densamma och ej underskattat dess vigt och betydelse. På det obetydliga djup af 10 till 15 famnar, hvarom här var fråga, erfordrades endast några få sekunder för att lodet skulle hinna bottnen och då fartyget endast gjorde en fart af 2 å 3 engelska mil i timmen, så torde det vara alldeles klart att lodning både med erforderlig noggrannhet och med lätthet verkligen kunnat verkstälas från en enda punkt å fartyget, om än tillföljd at brottsjöarne det vid lodningen använda manskapet måst surras fast för att ej spolas öfver bord. Kärandeombudet förklarade sig emellertid vilja afstå från ersättningspåståendet för den förlust sjöförsäkringsbolagen lidit genom ångf. -J J. Ekmansförolyckande, men vidhöll deremot sina förut gjorda påståenden om ansvar å kapt. Lithman för vårdslöshet och försummelse. Han yrkade derjemte att svaranden skulle förklaras skyldig ersätta kostnaderna för rättegången med enahanda belopp som fordrats i det mot kapt. Pettersson anhängiggjorda, ofvan omnämnda mål. Svaranden, som förut fått del af den nu upplästa skritvelsen, afgaf genast ett skriftligt genmäle mot densammas innehåll och anförde bl. a. att han icke påstått att käranden med sina yrkanden afsett att kränka hans medborgerliga anseende eller skada honom i utöfvandet af hans lefnadsyrke, men vidhöll sitt påstående att käranderne äfven om de icke haft en sådan afsigt likväl kränkt en af hans dyrbaraste rättigheter. Ty genom åtalet för brott i tjensten hade de för den stora allmänheten. som icke är kompetent att bedöma saken men till hvars kännedom sjelfva anklagelsen lättare når än domen öfver densamma, nedsatt hans rykte som fartygsbefälhafvare. Stormen d. 24 och 25 sistl. Augusti var ingalunda en vanlig hvirfvelstorm, hvars annalkande i god tid förut tillkännagafs genom barometerns hastiga fallande, utan var tvärtom en särdeles ovanlig hvirfvelstorm. Till stöd för denna utsago åberopades en af professor H. Malm författad och i Göteborgs Handelsoch