Göteborgsposten – 11 maj 1872, sida 1

Göteborg. D. F. Bonr allra först af Emelie Högqvist på svenska språket ötverflyttade komedi Richelieus första vapenbragd, hvari etter öfversättarinnan så många af vår kungliga scens primadonnor förtjusat åskådaren. Stycket gifves här för första gången på m:ll Thekla Wiborgs recett nästk. Thorsdag. Denna unga skådespelerska, hvars dramatiska anlag under innev. säsong utvecklats i en lika glädjande som öfverraskande grad, har varit den at dir. Xhmans sujetter, som mest legat inne i repertoiren och har dervid varit i tillfälle att uppenbara en högst ovanlig mångsidighet, vare sig att det gällt det nyfranska konversationsskådespelet, Offenbachs-operetten eller Blanches-lustspelet. Att fullkomligt lyckas i lösandet af alla dessa, olika uppgifter, kan möjligen begäras af en dramatisk artist som hunnit förvärfva sig namn som en af konstens utvalda, men vi uttala endast en af den stora allmänheten delad åsigt, då vi anteckna, att m:ll Wiborg ej blott i de allraflesta fall öfverträffat dess förväntan utan äfven i många roller visat prof på en talang, en inspiration och en förmåga att individualisera, som berättiga till mycket stora förhoppningar. Vi säga förhoppningar, ty ännu återstå många allvarliga studier att göra, mer än ett hinder att undanrödja; den begåfning och den energi, som m:ll W. redan hunnit lägga i dagen, lofva emellertid det bästa för framtiden och vår allmänhet skall derföre helt visst ej underlåta, att om Thorsdag egna sin hyllning åt den unga artist, hvilken visat sig ega en brinnande åtrå efter att förvärfva och bibehålla sig i dess ynnest. Hon utför i det ifrågavarande stycket den unge Richelieus roll. De föreställningar, hvilka sistl. Lördag och Söndag å Mindre Teatern gåfvos till förmån för Göta artillerireg:es underofficerares pensionskassa voro beklagligen föga talrikt besökta. De dramatiska prestationerna falla naturligen ej inom den offentliga kritikens område. De tycktes emellertid mycket roa åskådarne och ett af programmets nummer, liniegymnastiken, utfördes med en så beundransvärd precision att ensamt det skulle ha gjort föreställningarne värda ett besök af en vida större åskådarekrets. Innan vi för dagen lemna kapitlet om teatern vilja vi i förbigående anföra ett bevis på en lika ovanlig som obegriplig blygsamhet. En teaterdirektör annonserar nemligen i en landsortstidning att hans tillervade speltermin på stadens teater måste, i söljd af förändrad resplan, inställas. Nåväl, deri ligger ingenting så märkvärdigt, tycker ni. Sannt, det märkvärdiga, det så obegripligt blygsamma består deri att tillkännagifvandet finnes infördt under rubriken — Offentliga nöjen. : Veckan har varit rik på musikaliska förströelser, bland hvilka dir. Zsr. Sandströms konsert sistl. Onsdag varit den förnämsta. Vi vilja hoppas, att den aktade konsertgifvaren funnit den pekuniera inkomsten i någon mån motsvarande det myckna arbete och de icke obetydliga omkostnader, som varit nödvändiga för åstadkommande af ett i så hög grad tillfredsställande resultat. Ett annat mindre reelt, men derföre ingalunda förkastligt Udbytte af konserten var, att dir. S. äfven denna gång visat sig vara mannen att samla de spridda hopar, visat sig ega förmågan att få samhällets många olika musikaliska krafter att samverka till ett både mäktigt och harmoniskt afrundadt helt. Skarpskyttemusikkåren kunde vid sin konserti Trädgården Kristi Himmelsfärdsdag glädja sig åt en både talrik och lifvad publik, hvilken på det otvetydigaste sätt ådagalade sitt bifall med de efter vanligheten både väl inöfvade och väl utförda musiknummerna. I sin nye instruktör, dir. C. G. Sandberg, synes kåren ha förvärfvat en både nitisk och skicklig ledare. Beyerböckska kapellet har nu börjat sina middagsoch aftonkonserter i Trädgården. Aftonens konsert gifves med full orkester, 25 å 30 deltagande, och progammet upptager flera favoritstycken a? Rossini, Gounod, Gungl, hr J. Beyerböcks nya poutpourri Pele-måle? o. 8s. v. Frivillig afgift upptages vid ingångarne. Till de mera anspråkslösa, men när sommarsolen sticker på ej minst värderade förfriskningsställen, kunna räknas de s. k. vattepbutikerna, som på senare åren af enkefru E. M. Leufoenmark upprättats i Brunnsparken och Kungsparken. Till dessa båda har i dagarne kommit en tredje, uppförd vid Jerntorget å Jernvågsträdgårdens grund och i sig tillika innefattande ett minne från landtbruksutställningsfältet sistl. år. Det är nemligen en af de vid ingången derstädes befintliga små, biljettemottagnings-paviljongerna, som blifvit apterad för ändamålet. Goda varor, billiga priser och ett förekommande bemötande utmärka fördelaktigt samtliga lokalerna. En god vän har riktat vår pekoraliesamling med följande Sh t i ; Notta. 1870. Desänberg 26 An förgult 25 stöken Lever i knapar Rdr 4 Betalt N. N. N. Göteborg den 26 Desänberg 1870 Huru kan det komma sig att hr X. har orått hår. men ramsvart skäog:? undrade nå