Göteborgsposten – 8 maj 1872, sida 1

A—— — Stockholms-korrespondens. D. 3 Maj 1872. Icke oväsentliga förändringar har denna riksdag vidtagit i afseende på riksbankens styrelse och förvaltning. Bankoutskottet hade, på grund af det förslag till bankoreglemente som bankofullmäktige afgifvit och som man antager till stor del vara ett verk af hr Dufva, tillstyrkt riksdagen antagandet af ett nytt, mera tidsenligt bankoreglemente. Bland för allmänheten vigtiga ändringar, till hvilka riksdagen lemnat sitt bifall, äro: som metallisk kassa upptages ingenting annat än banken tillhörigt inom landet befintligt guld och silfver (förut inräknades i metalliska kassan guld och silfver af banken nedsatt hos utändska eäkra banker eller bankirhus samt utlandska vexlar a tre månader); att lån få lemnas ej allenast på bestämd tid af högst 6 månader utan ock på uppsägningstid af högst tre månader; kreditiv beviljas alla slags bolag utom sedelutgifvande banker; samt att föreskriften om att inlemnaren skall å länehandlingar teckna ansvarighet för handlingarnes rigtighet, upphör. I och med denna föreskrifts borttagande torde det för hrr tjenstemän vid riksbanken inbringande men äfven farliga kommissionärskapet de facto hafva fått dödsstöten. Pätecknandet af ansvarigheten betraktades såsom ett slags assurans och kommissionären måste naturligtvis hafva ersättning för sin risk. Kamrarne hafva visserligen ej ännu blifvit öfverens om hvilka i riksbankens tjenst hädanefter skola förbjudas eller icke att uträtta kommissioner åt lånevehöfvande m. m. dithörande, men hufvudgrunden för ett system, som medfört omkostnader för allmänheten och obehag för banken sjelf, har bortfallit. En talare, hr Jöns Pehrsson, i Andra kammaren såg i försvaret för atskaffandet af denna ansvarspåskrift ett gynnande af privatbanksintresset; men hr Gumelius, den reservant inom bankorevisionen som egentligen gitvit uppsiaget till den nu vidtagna ändringen, visade representanten från Sunnerbo, att om man i nu föreliggande fall skulle tänka på privatbankerna, så vore det väl i derasintresse att omkostnaderna för lån i riksbanken höllos så höga som möjligt och icke minskades, hvilket senare förhållande just skulle inträda, om man upphäfde föreskriften för inlemnaren att påteckna sin ansvarighet. Stawutskottets hemställan att K. M:t måtte föreslå nästk. riksdag, huruledes grundskatterna skola kunna succesivt atskaffas, genom deras aflösning och atskrifning i förening, synes vara följden af en kompromiss mellan de olika partierna i Andra kammaren. 8 af Första kammarens ledamöter i utskottet gilla icke en så i allmänna ordalag affattad skrifvelse till K. M:t och uttala sig för en undersökning om icke grundskatterna kunna afskaffas efter en tid af högst 40 år, under hvilken de till deras nuvarande belopp böra utgå och minst 474 deraf användas till statens behof samt af återstoden bildas ett kapital, hvaraf staten, efter grundskatternas upphörande, kunde draga inkomst, samt om under öfvergångstiden grundskatterna kunde öfverlåtas åt en penniuginstitution t. ex. Allm. Hypoteksbanken, som derför till staten lemnade köpeskilling eller obligationer. Hr Brusewitz föreslår att K. M:t måtte taga i öfvervägande Åom icke de mångenstädes befintliga missförhållanden mellan grundskatternas belopp och den beskattade jordens afkastning skulle utan alltför kännbar törlust för staten kunna utjemnas genom en efter någon bestämd tid skeende afskrifning af de skattebelopp, som ötverstiga viss procent af den beskattade jordens taxeringsvärde och af hvilka belopp staten emellertid bildat ett disponibelt kapital, dels ock huruvida icke grundskatterna i ötrigt skulle kunna i sin helnet eller till någon del genom derefter vidtagande amortering aflösas, samt att K. M:t täcktes till riksdagen göra den tramställning i ämnet, hvartill förhållandena kunna unaas föranleda; och hr Casparsson, att det måtte öfvervägas huruvida icke, der ett verkligt missförhåtlauden mellan grundskatternas belopp och den beskattade jordens af atkastningen betingade värde skäligen må finnas ega rum, detta misstörhållande skulle, utan alltfor kännbar förlust för staten, kunna utjemnas genom en etter hand skeende afskrifning af det skattebelopp, som, jemfördt med egendomsvärdet, befinnes meutaga allttör stor andel af egendomens afkastuing, samt derefter till riksdagen göra den framställning i ämnet, hvartill förhållandena kunna föranleda. Om några dagar, möjligen om onsdag ifall väderleken tillater, utflyttar H. M:t konungen till Ulriksdal. Med anledning af denna flyttning säges det att fråga uppstått om att en tillförordnad regering skulle tör någon tid utnämnas, men vi kunna icke garantera för ryktets tillförlitlighet. Nässjö-Oskarshamns-jernbanan synes nu närma sig sin fullbordan, att dömma deraf att vederbörande till Kgl Maj:t ingått med framställning om fastställelse af taxa för denna jernväg, hvilken taxa skulle bestämmas i enlighet med den, som gäller å statens jernvägar. Styrelsen för sagde jernvåg har derjemte hos K. M:t anhållit att det af riksdagen beviljade statsunderstödet måtte blifva för bolaget tillgängligt att lyftas under nästk. år, så snart jernvägen blifvit behörigen afsynad och godkänd. Hvad styrelsen för jernvägen sålunda anhållit har af K. M:t blifvit meddeladt riksdagens statsutskott. Tiden för Moskwa-utställningens öppnande närmar sig med stora steg; den 11 Maj skall den blifva för allmänheten tillgänglig och innan d. 30 i denna månad skall allt vara fullt ordnadt och uppställdt. D. 8 afgår härifrån till Riga den svenska kommissarien direktör Wåhlin, som på ett enkom för ändamålet förhyrdt ångfartyg medför samtliga de svenska utställningsföremålen, hvilka uppgå till en approximativ vigt at 1600 ctr. Hvilken omtanke och möda det erfordras att på en jemförelsevis så kort tid få allt framskaffadt och i ordning på sina platser kan man lätt föreställa sig; ensamt priskuranter och utställarnes promemorier utgöra i och för sig ett litet bibliotek. Lyckligtvis är dir. Wåhlin genom sin energi och bekantskap med lokala förhållanden en man vuxen det svåra uppdraget. De tvenne herrar som, på hemställan af svenska slöjdföreningens styrelse, komma att med understöd af statsmedel afresa till utställningen för att inrapportera hvad som för Sveriges intressen dervid kan vara att inhemta, äro intendenten Juhlin-Dannfeldt och ornamentsbildhuggaren Ahlborn.