Göteborgsposten – 8 maj 1872, sida 1

Socialistiska upptåg i Köpenhamn. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Köpenhamn d. 5 Maj 1872. Husarer på heden, artilleri uppkördt på flera ställen inom staden, de gamla kanonerna vid högvakten försedda med munition och sjelfva högvakten besatt af artilleri, artillerivedetter utanföre Piougs bostad, garnisonen försedd med bakladdningsgevär och skarpa skott o. s. v.... hvem skulle ansett detta möjligt i vårt fredliga, allvarsamma Köpenhamn! Och likväl har man i dag varit vittne till allt detta. Det har onekligen vidtagits högst omfattande och energiska åtgärder för att genast kunna stäfja det upplopp som i dag kunde hafva utbrutit, men som lyckligtvis ännu icke besvärat vår hufvudstad och troligen ej heller skall göra det. Saken är i korthet följande: Tidningen Socialisten innehöll i sitt senaste Fredagsnummer ett meddelande om att i dag (Söndag) på uppmaning af arbetare i alla yrken skulle på heden (-Nörresaelled-) afhällas ett stort folkmöte, till hvilket man inbjöd alla arbetare i Köpenhamn och dess omnejd. Meddelandet, som var uppsatt med stora stilar på tidningens första sida samt undertecknadt af stormästaren för Internationalens danska afdelning Louis Pio och de tvenne andre socialistiska ledarne, Brix och Poul Geleff, åtföljdes af en artikel, deri man törklarade att mättet var rågadt, att man icke ville låta sig föras som lamm till kapitalets slagtarebänk m m. dyl af den natur att myndigheterna började blifva uppmärksamma. I sitt Fredagsnummer riktade Fedrelandet en uppmaning till auktoriteterna att lägga sig emellan, och det hölls då i går statsråd, deri man beslöt att förbjuda mötet. Köpenhamns polismästare lät på husknutarne anslå kungörelser, i hvilka mötet förklarades hota det offentliga lugnet och säkerheten samt tillkännagafs att hvarje deltagare i detsamma gjorde sig skyldig till böter och enkelt fängelse. Haue saken icke hittills satt Köpenhamn i rörelse, så gjorde den det följaktligen nu. Ötverallt talade man endast om mötet, diskuterade huruvida det skulle komma att ega rum, om polismastarens förbud vore grundlagsenjigt samt berättade de absurdaste rykten om hvad socialisterna ämnade göra. Kom så aftonen. I Internationales lokal samlades föreningens föraämsta och ifrigaste medlemmar för att öfverlägga om hvad man borde göra. Några tillstyrkte att uppskjuta mötet, men pluraliteten, och deribland stormästaren, ville att detsamma skulle ega rum, trots alla förbud. Med stor acklamation antogs då att ej fråga efter polismästarens törbud, man uppstämde socialistmarschen och de 3:ne ledarne följdes till sina hem. En ansenlig polisstyrka uppehöll sig i närheten, men ansåg ögonblicket ännu icke hafva kommit för att inskrida. Först sedan folkhopen skingrats begaf man sig till hrr Pio, Brix och Geleff, arresterade dem och förde dem till civilhäktet. I morse vaknade Köpenhamn, nyfiket huru dagen skulle förlöpa. Frampå förmiddagen utkom tidn. Socialisten och innehöll en artikel at de 3:ue ledarne, deruti alla uppmanades att infinna sig men förhålla sig stilla intill den väpnade makten uppträdde. Derjemte innehöll artikeln programmet för mötet. Man ämnade genom penningeinsamlingar från samtliga arbetare upprätthålla murarnes arbetsinställning, och en komit skulle väljas för att hos kronprinsregenten anhålla att en arbetsminister måtte utses samt att polisen under eventuella arbetsinställningar ej finge taga parti för någon af parterna. Ofvanför artikeln fanns emellertid en liten notis af följande lydelse: Enär medborgarne Pio, Brix och Geleff blifvit häktade i natt, anmoda vi våra vänner att ej infinna sig på mötets. Denna notis var undertecknad af en hr Toucher, hvilken efter de 3:ne ledarnes häktande fungerar tillsvidare som redaktör för Socialisten. Dessutom lät Internationalens sektionsmän omkr. kl 4 på e. m. uppklistra atfischer med uppmaning till arbetarne att ej sedan de berofvats sina ledare, hålla något möte, hvilket otvifvelaktigt nu skulle medföra ett nederlag för dem. Men efter regnvädret som rådde under loppet af förmiddagen hade sedan inträdt strålande solsken och det herrligasta vårväder. En stor folkvandring började, hufvudsakligen dock bestående af folk ur de lägre klasserna, och snart voro vägarne på ömse sidor om heden fullpackade med menniskor. Tillträdet till sjelfva heden spärrades likväl af en mycket talrik polisstyrka till häst och till fots samt af patrullerande husarer, hvilka allt emellanåt gjorde jagt på de enstaka våghalsar som vågade sig in på det förbjudna territoriet. Här och der törekom stundom en liten konflikt mellan hurrande pojkar och polisen, men det hela erbjöd dock snarare bilden af en folkfest än af ett upplopp. Den röda fanan som partiet anskaffat sig i och för mötet, såg man naturligtvis ej till. Senare fram på eftermiddagen hände visserligen några gånger att större folkhopar inkommo på heden, men de möttes genast af en sqvadron husarer i slutna leder och snart blet terrängen åter fri. I allän längs östra sidan af heden var deremot mera oroligt. Då en uppmaning till en dervarande bullersam folkhop att åtskiljas icke åtlyddes utan besvarades med stenkastning. gjorde kavalleriet choque med dragna sablar, och en karl som fattat en kavallerists bäst i tygeln och ej ville släppa sitt tag, erhöll ett hugg så att han sjöak till marken. Afven polisen begagnade sina battonger. Då folkhoparne återvände till staden törekom en del oväsen, men vid polisstationen i Store Kongensgade möttes tolkmassan af en afdelning husarer, som satte sina hästar i traf och spridde orostittarne. Under natten var allt i det närmaste lugnt. Antalet häktade personer utgöres af 30 åa 40. De af myndigheterna vidtagna säkerhetsåtgärder voro ganska omfattande. På fyra ställen inom staden befanns artilleri, försedt med skarpa skott, neml. vid högvakten, vid rådhuset, på Kristiansborgs slottsplats samt vid gardeshusarernas kasern. På Amalienborg var hela gardesregementet uuder vapen, rådhuset var besatt af militär och framför Plougs bostad samt på flera andra ställen istaden befunno sig vaktposter. Allmänna meningen är likväl att dessa anordningar varit alluör omfattande och allvarsamma i förhållande till sakens verkliga betydelse. Orsaken ligger dock äfven till en del i en omständighet, som icke är allmänt bekant. Jag har trån tilltörlitlig källa erfarit att man vid detta tillfälle gått så energiskt till väga förnämligast derföre att från kabinetten i Berlin och Paris ingått diplomatiska noter, med uppmaning till ett gemensamt undertryckande af föreningen Internationale. Noten från Berlin antyder tillika att det republikanskt sinnade partiet i Danmark synes utvidga sig efter en, åtminstone för preussiska ögon, alltför omfattande måttstock. Hvad nu de 3:ne socialistiska ledarne beträffa, så hölls idag ett fem timmars förhör med dem och de blefvo derefter ställda under åtal för statsförräderi. De ha således utsigt till att erhålla ett ganska allvarsamt straff. Samtidigt med deras häktning blefvo deras papper samt Internationalens arkiv beslaglagada. Man torde nu kunna hoppas att de socialistiska upptågen inom vårt fredliga samhälle härmed äro undertryckta. ——— Aw . ? 4 AMA