Göteborgsposten – 8 maj 1872, sida 1

För förslaget uppträdde frih. De Geer, 1 å hrr Wallenberg, Faxe, v. Gegerfelt, Frisk och 4 d Dickson, och deras argumentation stod ingaIf lunda efter motsidans; den var dock, om jag så får säga, vida mera sund och praktisk. Den förstnämnde talaren erinrade att lika litet som de farhågor hade gått i fullbordan hvilka framställts mot qvinnans myndighet, lika litet vore det nu att befara det giftomannarättens afskaffande skulle medföra några faror. Hr Wallenberg erinrade att qvinnan i de flesta fall visade sig fullt ut lika förständig som mannen och d:r Dickson visade huru oriktigt det var att efter orientalisk uppfattning betrakta qvinnan som ett lägre väsen. Till slut bifölls utskottets förslag med 25 röster mot 20. Således representerades hela Första kammaren af endast 46, säger fyrtiosex, ledamöter. Jag har erkänt att de utgjorde en utvald krets; men jag tillåter mig anmärka att det tager sig illa ut när af 156 ledamöter 110 äro frånvarande, och då t. ex. af samtlige Skånerepresentanterna, till antalet 17, man ej kunde uppdaga mer än en närvarande, nemligen öfverste Beijer. Det sades att de öfriga hvilade sig efter en finare middag; men ätven om så icke var, saknades de dock, och jag tror mig icke säga för mycket om jag påstår att de många frånvarande nu och ätven vid andra tillfällen alltför litet påakta att de åtnjuta stort medborgerligt törtroende, som bör genom pligttrohet upprättbållas och i den allmänna aktningen vidmakthållas. Gårdagens riksdagsförhandlingar voro ingalunda de minst märkliga, men det lider mot slutet och en viss domning förspörjes. Hr Sven Nilsson i Österslöf är icke nöjd med 107 S Regeringsformen, välförståendes sista momentet i nämnda paragraf; han har derföre föreslagit en förändring i den syftning att den decharge, som meddelas statsrådet med anledning af konstitutionsutskottets granskning af statsrådsprotokollen, icke skulle gälla med afseende på en fråga hvilken statsutskottet, på grund af anmärkning framställd at statsrevisorerna, anmäler enligt 39 8 2 mom. rikedagsordningen. Hr Sven Nilssons ändringsförslag godkändes, men med den förseglade sedelns tillbjelp, i konstitutionsutskottet, och mot detta beslut reserverade sig alia ledamöterna af Första kammaren. Professor Rydin visade i sin reservation att det af Sven Nilsson uppgjorda ändringsförslaget var illa formuleradt och äfven i öfrigt oantagligt; f. d. statsrådet Faxe visade hvartill ett sådant stadgande skulle leda, nemligen att statsrådets ansvarighet skulle utsträckas till tre år, i stället för ett år, hvartill den nu är inskränkt. Troligen hade motionären redan i utskottet fått del af dessa anmärkningar; men han är ingalunda den man som låter öfvertyga sig i något fall, minst i detta, der hans åsigt öfverensstämmer med sekreta utskottets förfaringssätt under frihetstiden, då det maktegande partiet anställde efterrevisioner ad libitum. I Första kammaren förkastades förslaget på yrkande af f. d. statsrådet v. Ehrenheim; men i Andra kammaren godkändes det medelst votering med 111 röster mot 66. Det är obestridligt att denna fråga endast af ganska få bland dessa 111 kunde till sin rätta beskaffenbet uppfattas, hvarföre också endast tre, nemligen motionären sjelf, hr Pehr Nilsson i Espö och hr Hedin talade för förslaget, den förstnämnde långt, den andre bredt och den tredje varmt för bifall. Utskottets öfriga ledamöter sutto tysta, men sågo högtidliga ut. För afslag åter talade biskop Rundgren, prof. Ribbing och kommerserådet Sjöberg, och det kan väl ej förnekas att deras argumentation var bindande. Frånser man den politiska sidan af förslaget — motionens syfte att en lemnad decharge icke för den det gällde innebure verklig utan blott en sväfvande ansvarsfrihet, som under partilidelsers inverkan kunde rifvas upp — lemnas detta åsido, så återstår dock i hr Sv. Nilssons motion ett oförbehållsamt erkännande af att konstitutionsutskottet, som eger att granska regeringsbesluten, fullgör detta åliggande vårdslöst och ofullständigt. Men då är ju saken lätt bjelpt dermed att mera pligttrogna och sakkunniga män insättas i utskottet, och icke såsom fallet t. ex. var vid början af innevarande riksdag, då Andra kammarens majoritet vid valet till ledamöter i utskottet placerade åtskilliga der, rysligt stränga, men saknande de egenskaper som der erfordrades. Det icke minst i statens eget intresse vigtiga förslaget angående pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och inrättande af enkeoch pupillkassa för nämnde personals efterlemnade enkor och barn, hvartill statsbidrag erfordras, bifölls enligt K. M:ts proposition, i Första kammaren efter en kort, i Andra kammaren utan diskussion. Att detta beslut utföll så som skedde och att det fattades nu, skall utan tvifvel medföra stora fördelar, vida öfverträffande den uppoffring som staten vidkännes, Staten förmår icke erbjuda trafikpersonalen samma löneförmåner som erhållas vid de enskilda jernvägarne; men dessa kunna deremot icke på samma sätt som staten betrygga trafikpersonalens ålderdomsutkomst. Sjelfva företaget är äfven i det afseende af stort intresse, att det är företa gången som tantiemesystemet kunnat tillämpas här i så — AQ MD et Mom — OS DO