Göteborgsposten – 7 maj 1872, sida 2

Carlistupproret antager allvarsamma proportioner. Det räder ej tvifvel om att carlisterna denna gång äro bättre försedda med fonder än förhällandet varit vid de föregående upproren, och att de varit i stånd att gripa till vapen i större antal. Det är påtagligt att Don Carlos verkligen lyckats uppnegociera ett lån, hvilket, enligt hvad jag försport, belöper sig till 50.000 pund i engelskt mynt och är garanteradt af hertigen af Modena, hvarjemte han pantsatt alla sina dyrbarheter, inberaknadt furstinnans nipper. Men regeringen är trygg såvida ej republikanerna resa sig en masse, hvilket alldeles icke är osannolikt i betraktande af de underhandlingar som ha pågått och fortfarande pågå mellan carlistcheferna och republikanerna, underhandlingar, hvilkas basis säges vara att, ifall de båda partierna genom sina förenade ansträngningar skulle lyckas i att kullstörta konung Amadeoes tron, skall ett plebiscit atgöra hvilketdera af dem regeringen öfver landet skall tillfalla. IIandlingsplanen är att under det carlisterna draga sina trupper i fält skola republikanerna resa sig i de städer och distrikter der de äro starka. Tack vare de ömsesidiga misstankarne, meningssplittringen bland dem och komplottens brist på mognad skall upproret nog sluta som alla andra, det vill säga så att insurgenterna bli skingrade till sina hem halfdöda af svält och strapatser. Det tros afven att det finnes förrädare i båda lägren. Duck är regeringen utan tvifvel orolig och medvetande om tidpunktens vigt samt inser fullkomligt väl, att på samma gång den kufvar legitimisterna måste den bibehålla lugn i de stora städerna. Det finnes en ytterligare ganska vigtig omständighet, neml. taran af att visga kårer uttala sig för Don Carlos, och af ett bref från Bilbao ser jag att två korporaler och aderton menige man af en derstädes garnisonerad infanteribataljon gått öfver till insurgenterna i grannskapet at Leranna. Den i trakten af sistnämnde plats befintliga insurgentstyrkan uppgår till 200 man och kommenderas af en prest vid namn Abarrategui. I Ordunna, en liten men gammal stad, bebodd af inbitna carlister och belägen några mil söder om Bilbao, råder stor rörelse, och många af dess innevånare ha försvunnit och förenat sig med rebellerna. susurgentpartier finnas äfven i Galuacano, Miravalles och Guennes. På sistnämnde plats sägas insurgeuterna till och med vara ganska talrika. För några nätter sedan blefvo en mängd gevär, med hästar fortskasfade från Ortuella, fördelade bland åttio män, och längre upp i berget hade 300 män samlats, alla beväpnade. Samma morgon hade diligensen från Arciniega då han kom till Bilbao träffats at två kulor i kuskbocken. Åtskilliga man hade försökt hejda den, men kusten hade satt sina hästar i galopp och derigenom kommit undan. Carlisterna tyckas vara mycket angelägna om att erhålla hästar och ha tagit sådana från en mängd vagnar. De partier som natten till d. 21 April bildades vid Baracaldo under befäl af olcaldeen (borgmästaren) på platsen, tillika med ett annat som kommenderats af en gammal carlistofficer vid namn Rosendo Martinez ha nära Sodupe förenat sig med andra band som uppstått nära Balmaseda hufvudsakligen i Trianos grutverk. Bland cheferna figurera tre prester. Några at dessa partier ha unitormer och äro väl beväpnade. De utgöra tillsammans en styrka af 700 man. Det säges att nästa företag af carlisterna skall vara att från Guernicaträdet, som är så beryktadt i spanska historien såsom platsen hvarifrån en mängd edikter blifvit utfärdade, ställa en uppmaning till alla män mellan 20 och 40 års ålder att resa sig i massa. I Catalonien har carliströrelsen ingen framfart. Det förnämsta insurgentbandet under veteranchefen Castels har upplösts i grupper, bestående at 6 till 10 man hvardera, hvilka hålla sig i bergen och ifrigt förföljas at de på landet bildade frivilliga. Många anIra ha återvändt till sina hem och sitt arbete. Som vanligt bar detta uppror gifvit en stark fart åt röfveri och smuggling på franska gränsen. Enligt senare underrattelser från Madrid ill Times af d. 2 d:s har carlisternas hufvudstyrka under befäl af Rada, kraftigt förtöljd f regeringens trupper, skyndat til franska sränsen; och hette det, att Rada öfverskridit lensamma.