Göteborgsposten – 7 maj 1872, sida 1

Bref srån Stockholm. (Korresp. till Göteborgs-Posten). (Forts. o. slut fr. föreg. n:0.) Kristiania Aftenblad har mycket illa upptagit att jag vågat bemöta dess häftiga, taktlösa och, enligt hvad nu blifvit ådagalagdt, obefogade anfall på svensk-norske generalkonsuln i London samt v. konsuln i Cardiff. Då jag om detta anfall förra gången yttrade mig, lade jag mindre vigt på de norska sjökaptenernas bittra klagan deröfver, att de begge tjenstemännen icke velat på sitt ansvar läta fängsla och som fångar till Norge hemsända fyra sjömän af skeppet Eolus besättning, hvilka anklagats för uppstudsighet, enär jag antog såsom mer än sannolikt att sjökaptenerna ensidigt och således endast i öfverensstämmelse med deras intresse bedömt saken. Jag klandrade icke att Aftenbladet hade delgifvit allmänheten sjökaptenernas klagoskrift; men jag fästade mig företrädesvis dervid att Aftenbladet hade beledsagat klagoskriften med åtskilliga Åoplysende bemerkninger, hvilka påtagligen voro partiska, enär ÅAftenbladet tog allt hvad sjokaptenerna anfört såsom tillförlitligt och fullgodt, utan att ens såsom en möjlighet inrymma att saken kunde förbålla sig annorlunda och att de ifrågavarande tjenstemännen kunde nöjaktigt förklara sitt handlingssätt; såsom taktlöst betraktade jag äfven Aftenbladets på förhand afgifna omdöme att de ifrågavarande tjenstemännens af Åftenbladet klandrade åtgärder skulle hafva tillkommit at grof okunnighet om konsulsinstruktionens innehåll. Måhända skulle jag ändå icke hafva egnat någon uppmärksamhet åt det bittra anfallet om det icke hade på god tro och med ett visst nöje reproducerats i en Stockholmstidning. Då jag i saken yttrade mig, var jag fullt viss om att generalkonsul Willerding hade röjaktigt iörklarat sitt handlingssätt och jag kände att hans förklaring hade inkommit till norska departementet för det inre, förr än mitt bref i GöteborgsPosten anlände till Kristiania. Deremot kunde jag omöjligt föreställa mig att i Norge, med dess fria statsförfattoiog, hinder skulle möta för någon att taga kännedom om offentliga handlingar, hvilket hos oss är alla medgifvet, äfven då de äro under särskild behandling i det embetsverk som med dem tager befattning. Men då det möjligen torde dröja länge innan Aftenbladet lyckas få del af hr Willerdings förklaring, tillåter jag mig att meddela densammas hufvudsakliga innehåll efter en afskrift, på norska, som insändts till utrikesdepartementet. Sedan generalkonsuln refererat innehållet af sjökaptenernas klagoskrift och omnämnt Aftenbladets uttalanden i saken, anför han, att försattarno af de nämnda artiklarne synas hysa den föreställningen, att en konsul är förpligtad att medelst anlitande af ställets polismyndigheter låta hemsända såsom arrestant hvarje sjöman som har begått äfven en ringare förseelse, när densamma är af den natur, att den kan åtalas vid domstol i hemlandet. Denna tolkning af konsulsinstruktionens 55 tror jag 33333ggggggRgRgRgRgRg.gaa — cs