Göteborgsposten – 6 maj 1872, sida 2

mersleys djupa, regelbundna andedrägt som gaf till känna att han befann sig i sin första nattsömn. Just i närheten af dörren till squirens sängkammare ingo två trappor ner, af hvilka en var den vanliga stora trappan med dess ekbalustrader och yppiga mattor. Ingången till den andra trappan var knappt märkbar. Ett förhängo hängde framför densamma, hvilket varande af samma färg som väggen lätt kunde undgå uppmärksamheten. Det var efter donna gardin Ellen nu försigtigt kände, och så snart hennes hand vidrört den, drog hon den lugnt sidan och började nedstigandet utför den trappa till vilken ingången maskorades. Det var en trång trappgång, och trappstegen voro så slitna och slippriga att Ellen måsto gå mycket långsamt med händerna trofvande mot väggarne på ömse sidor för att ej falla och emellanåt stannande för att göra sig säker nm totfästet. Hon blef förargad öfver den nödvändiga långsamhet nvarmed nedstigandet försiggick, fruktande att Frank kunde ha återvändt in, förr än hon fått tillfälle att tala med honom. Men omsider hann hon foten af trappan och beaonn sig då framför en tung dörr, innantill jerobeslagen ch före hennes onkels tillträde till godset under flera år ohegagnad. Men händelsevis hade Ellen inom de första veckorna riter deraa ankomst till Polwarth upptäckt denna hemliga väg till trädgården och var så stolt öfver sin upptäckt, t hon låtit öppna den tunga dörren, slå olja på gångjern och gjort sig bekant med det sätt hvarpå den hemfjeder som tjenade i stället förr dörrvred öppnades. ven nu, fastän det var mörkt, fann hon med lätthet ben knapp som vid dagsljus såg ut att vara endast en na1 i fogningen, men som vid hennes tryckning satte sangjernen i rörelse och lät den tunga massan af jern och ri långsamt vändas omkring, insläppando en frisk vind