Göteborgsposten – 3 maj 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. De gingo in i toalettrummet, der klädningarne af den franska kammarjungfrun blifvit utbredda med verklig artistisk skicklighet, så att de togo sig så fördelaktigt ut som möjligt. Pauline var förtjust och tycktes ej nog kunna utbreda sig öfver do olika plaggens mångartade skönhet. Men Ellen betraktade dem med stort lugn, och ehuru hon berömde dem, tycktes de ingalunda förorsaka henne något särdeles stort nöje eller skingra hennes mörka tankar. Då de återvändt till sängkammaren, insvepte hon sig i sin nattklädniog och satt försjunken i tankar under det Pauline sysselsatte sig med ordnandet af sin matmors hår. Den stora spegel, framför hvilken Ellen satt, befann sig alldeles midt för fönstret. Rullgardinen var nerfälld, men ett hörn af densamma hade hakat upp sig så att de två understa rutorna till höger voro obetäckta. Då Ellen såg upp efter en stunds drömmeri, föllo hennes blickar på denna del af fönstret. Hon spratt till, riktade ögonen skurpare åt samma håll och reste sig upp. : — Hvad är det, mademoiselle? sade kammarjungfrun. Åh, den otäcka gardinen! låt mig — — Nej, sade Ellen i det hon ställde sig framför denna del af fönstret; jag skall göra det sjelf. Jag skall ställa gardinen i ordning, fortfor hon i det hon lät orden åtfoljas af handling. Gå nu till sängs; ni måste vara alldeles uttröttad, och jag behöfver er ej mer. — Men mademoiselle är ännu ej afklädd, invände flickan. ku) Forta. fr. N:o 101.