Göteborgsposten – 2 maj 1872, sida 2

att bryta igenom tyskarnes linier och om i sådant fall försök dertill skulle göras. General Soleille, chefen för artilleriet, förklarade sig med största bestämdhet för att hären borde förblifva i Metz, hvarest densamma både i politiskt och militärt hänseende kunde komma att spela en ofantlig vigtig roll. Hans motivering var i hutvudsak af följanue beskaffenhet: Metz är ej blott en stor fästning, utan har isyunerhet betydelse såsom Lothringens hufvudstad. I tall krigslyckan blir oss ännu mera vidrig, så att regeringen nödgas inleda underhandlingar med Preussen skall besittningen af Metz med en stor här bakom dess fästningsverk vara af omätlig betydelse och troligen rädda Lothringen åt Frankrike. Rhenhären är dessutom försedd med ammunition blott tör ett enda slag, och det är omöjligt att skafla ny ammunition med de bjelpmedel som fästningen erbjuder. Om vi försöka att genombryta fiendens leder för att nå Paris eller marschera åt nagon annan riktning, utsätta vi oss för att förbruka vår ammunition och att stå vapenlösa midt bland preussarne, hvilka skola kasta sig öfver oss som ett koppel hundar öfver vildtet. Om vi dröja qvar, hålla vi deremot hären oförsvagad och hota oafbrutet den prussiska härens förbindelser: Lider fienden ett nederlag kan vår arm( nödsaka honom till att draga sig tillbaka, och vi kunna blitva i stånd till att förvandla ett sådant återtåg till nederlag. Under alla omständigheter utgör hären i Metz en garanti för nationen. Hären bör derför icke vara overksam; den skall ideligen kunna hota alla punkter på fiendens linier, hvilka hatva en utsträckning af 50 kilometer; den kan bibringa fienden kännbara slag, förstöra hans verk, afskära hans tillförsel och afbryta hans förbindelser. — GGG:mGle. P