Göteborgsposten – 2 maj 1872, sida 1

Utan egare ). At Edmund Pates, forf. till Moderna Vagabonder m. fl. Det är förvånande hvad blott några få dagars vistande i den der rökiga atmosferen utplånar den friska färg som tillhör dem som bo på landet. Tattvak och heta rum och den der rysliga gasen som förtär syret i så hög grad — dessa äro hufvuorsakerna, förmodar Jag, för att ej tala om lefnadssättet. Middagsbjudningar, eller bur, min gosse? några ungkarlstillställningar för att taga afsked af dig och önska dig lycka på din nya bana; jag känner till sådana der. Jag har ofta deltagit i dem ehuru — hejdande sig — jag höll på att säga Gud vare lof ej som hedersgäst. — Nej, sir, sade Frank då den gamle gentlemannen slutat — endast derföre att han var för andfådd att fortsätta. Om ni finner att jag ser mindre frisk ut än då jag for bort, kan jag ingalunda medgifva att det härleder sig ens från den ringaste förströelse i London af det slaget, hvad annat som kan ha varit orsaken dertill. Jag var aysselsatt i City om dagarne, återvände till Tavistocks till middagen och satt der hela aftonen, såvida jag ej, såsom ett par gånger hände for till någon teater för att få en timmas vederqvickelse. — Ah! sade den gamle gentlomannen, Tavistocks; det gläder mig att du höll dig der; det är just mitt ställe då jag är i London. Godt, redbart, engelskt värdshus; ej det der utländska krims-kramset, och sedan den fördelen — Ellen lilla, fatta ingen dålig tanka om mig för denna anmärkning — den stora fördelen att det är ett