Göteborgsposten – 30 april 1872, sida 1

vet. — Skogsköp för statens räkning i afsigt att bevara våra skogar från fortsatt utrotning. — Konungens helsotillstånd. — Patenter meddelade i Norge under fjolåret. — Regeringens förmodade vägran af sanktion på Storthingets beslut om statsrådens deltagande i thingets förhandlingar. Storthinget har numera blott några få arbetsdagar qvar, men under denna korta tid skall bl. a. behandlas en af de vigtigaste frågor som förevarit under vår sjelfständighetsperiod och hvilken, enär hon är at praktisk natur och gäller tidens stora lösen inom alla civiliserade länder, nemligen kommunikationsväsendet, följes med spändt intresse af alla samtundsklasser. Frågan afser beviljandet af anslag till en jernbana mellan Kristiania och Trondhjem och har tvenne gänger förut varit förelagd thinget men då fallit. Anledningen till de nederlag, saken då lidit, har legat dels i den omständigheten att de förberedande arbetena ej ansågos hafva blifvit tillräckligt utförde, dels ock deri att allmogepartiet med Sverdrup i spetsen ej ville gå in på att upptaga statslån till banan, ehuru inom landet fanns mera ledigt kapital än någonsin förut och den utländska penningmarknaden dignade under kontanter som sökte användning till låg ränta. Allmänna meningens tryck har emellertid nu blitvit så starkt. att det hos oss allsmäktiga bondepartiet väl knappast längre skall våga att motsätta sig utförandet af denna jernbana, hvilken kommer att förena det sunnanfjällska och det nordanfjällska Norge och således är ernad att blifva landets egentliga stambana, i förhållande till hvilken alla andra banor blett äro att betrakta som förgreningar, Alla tidningar äro fyllde med ledare i detta vigtiga ämne, medan jag tör min del skall inskränka mig till att meddela några helt få notiser i saken. Hela sträckan mellan Kristiania och Throndbjem är omkring 48 (norska) mil, af hvilka redan 23 mil kunna trafikeras medelst befintlige jernvägseller ångbåtslinier, så att nu erfordras pengar egentligen till 25 mil smalspårig bana, hvilken beräknas att kosta i allt ungefär 2 2 million speciedaler. Högsta läget öfver hatvet blir för denna bansträckning 2200 fot. Största lutningen blir på ett enda stålle 130:del, annars äro de mest ogynnsamma stigningar mellan !s,:del och !,.:del. Dessa tal, på hvilkas utrönande ingemörerna användt åratals arbeten i mark och på fält, äro ganska märkliga, ty det meddelas redan i våra skolböcker att de tvenne hufvuddelar af Norge. hvilka nu skola förbindas, skiljas åt af bergskedjor, som höja sig mer än 7000 fot, och om någon för 20 år sedan, då Norges förstaf jernväg — den till Eidsvold — byggdes, vågat förespå att detta skulle blifva början till en bana, hvilken direkt komme att förena Kristiania och Trondbjem, hade en dylik spådom stämplats som vanvott. Om sex år hoppas vi likväl att få banan färdig, hvilken idå erhåller vid pass samma längd som Kristiania-Stockholmsjernvägen och således kan befaras på något mer än en dag. Dagens inre strid föres na icke längre om jernvägens anläggning eller icke, ty enhvar är ötvertygad om att Storthinget nästa vecka skall bevilja det statslån på 12 mill. Spdr, som till en början fordras, utan derom huruvida banan under sin sista sträckning bör gå öfver Röraas, hvilket skulle föranleda en betydande trafik med koppar och kopparmalm men också en omväg på trenne mil, eller på en kortare väg, som dock till en del går genom nästan öde trakt. Inom Storthingets jernvägskomits hafva med hänseende till denna pankt 8 röster stannat mot 7. Trondhjems stads och närmast liggande kommuner erbjuda en summa af nära 800,000 Spår, ifall Storthinget vill bygga banan öfver Röraas. De 8 medlemmarne at komitön äro dock emot detta förslag. Samtidigt hemställer komitön att Storthinget måtte bevilja 1,230,000 Spdr till en jernväg från Throndhjem till riksgränsen, emot att från svensk sida lemnas garanti för att liktidigt byggas en bana till Storsjön eller Sundsvall. Denna jernväg blir i alla afseenden lika vigtig för den nordliga halfdelen af skandinaviska halfön som Kristiania-Stockholmsbanan är för den sydliga. Ett djerft bedrägeri har under de senaste dagarne väckt mycken uppmärksamhet och ledsnad. En ung man, som tagit juridisk examen, kom i förra veckan in till en af våra bankirer och tillvexlade sig 1400 spdr i guld. Bankiren fattade emellertid misstanke om att någon oärlighet här kunde förefionas. Han anmålte derför saken för polisen, som genom att efterhöra i alla bankerne fick reda på att den unge mannen samma förmiddag lyftat 2900 spdr i Norges bank på en anvisning som utfärdats af tronne män i Skien. Banken telegraferade straxt till byfogden i sistnämnde stad och fick till svar att den der kände unge mannen ej på ärligt sätt kunnat komma i besittning af pengarne. Då emellertid ingen anklagelse förelåg, vågade polisen ej straxt gripa honom utan sände en civilklädd konstapel ombord på den ångbåt med hvilken han samma dag afreste från Kristiania. I den lilla staden Dröbak gick han i land, åtföljd af 6 muntra kamrater. Här rumlade de tappert om till långt ut på natten, då de blefvo arresterade för ga tubuller. Nu lät konstapeln visitera honom och fann 2600 spdr hos honom; 300 spdr hade han redan förstört. Vid polisförhöret aflade han genast bekännelse. Han hade under någon tid