Göteborgsposten – 27 april 1872, sida 1

IIimlabarn, hvem gaf er smärtans stämma Och er sörja lärt? — — Rörda, alla känslans strängar bäfva, Kända bilder sig ur dunklet häfva Och mot dagen se. Vid de ljud, som tjusa alla sinnen, Vakna de, de fordna, söfda minnen Och stå upp och le. Dessa ord kunde sättas som motto å den inbjudning, som i dessa dagar från framstående män inom samhället kommer att utgå till allmänheten om tecknande af bidrag för upprättande härstädes af en god, ett så förmöget, i så många andra riktningar raskt uppblomstrande samhälle värdig orkester. Enligt den ursprungliga planen skulle ändamålet vara ej blott att upprätta en orkester utan äfven att bilda en musikskola, hvari dels medlemmar af denna orkester dels andra skickliga lärare lemna undervisning såväl å piano, violin, violoncell och alla slags blåsinstrumenter som i musikens teori och sång. Då emellertid musikskolan är beräknad att upprätthållas genom egna inkomster och, åtminstone till en första början, kanske får anses som ett önskningsmål, vilja vi för närvarande endast yttra några ord om orkestern. Enär vi ingalunda anse oss behöfva påpeka önskvärdheten, att icke säga nödvändigheten af att Göteborgs samhälle ej längre åtnöjer sig med dessa, så att säga, ambulatoriska orkestrar, hvilka, oaktadt alla i högsta måtto prisvärda ansträngningar, likväl omöjligt kunna åstadkomma någonting fulländadt helt, utan med kraft börjar ta itu med upprättandet af ett fast kapell härstädes, vilja vi endast i största korthet anföra hvad man tänkt sig som målet för detta, vårt eget kapells verksamhet. Först och främst skulle detta stå under j ledning af en bildad musiker, som med sjelfder vintersäsongen gifvas 8 större abonnelämplig lokal och mot så lågt som möjligt satt ständiga studier förenade den vane orkesteranförarens skicklighet. En så qvalificerad person, som eljest ej torde varit lätt att utan ganska stora ekonomiska uppoffringar tästa vid företaget, erbjuder sig nu sjeltmant, och det är till på köpet en svensk, ja, ett göteborgsbarn, som med det lifligaste intresse omfattat denna plan att Åbland samhällets alls klasser befrämja smaken för och kännedomen om tonkonsten såsom bildningsmedel och förädlande njutniog. Det är br Andreas Hallen, denne unge musiker, som vid sina härstädes gifna konserter dokumenterat sig ej blott som begåfvad och lycklig tonsättare utan äfven som instruerad och hemmastadd orkesterdirigent. Företaget skall sålunda i spetsen för sig kunna påräkna en ung, kraftig vilja som, enligt kompetenta domares åsigt, förfogar öfver tillräcklig förmåga att genomföra en plan, som, vi äro förvissade derom, i mer än ett hänseende skall bidraga till samhällets utveckling, dess vildning och förädl ng. Under kapellmästarens ledning skulle unmentskonserter med biträde at inhemska eller utländska solister, af hvilka 3 konserter skulle egnas åt uppförandet af större musikarbeten samt dessutom ett antal s. k. populära söndagskonserter för den stora allmänheten i dertill inträdesafgift. Under sommarmånaderna skulle konserter i det fria gifvas till obestämdt antal i Trädgården, å Lorensberg eller å andra möjligen sig erbjudande ställen. Häraf tramgår klarligen att företaget, som sagdt, är afsedt att förskaffa möjlighet till tonkonstens njutningar åt alla samhällsklasser. För uppnåendet af ett annat oj mindre vigtigt mål skulle kapellet jemväl bli en mäktig hässtång: för åstadkommandet så småningom af en svensk, lyrisk scen härstädes. Det faller af sig cjelft, att de hrr direktörer, hvilka komma att begagna Nya Teatern, skola finna sin uträkning i ej blott att begagna sig af den på platsen befintliga, fullständiga orkestern, utan äfven att mera än hittills lägga an på engagerande af med goda sångröster begälvade sujetter. Den nitiske och outtröttlige direktör, som lyckligtvis äfven under nästa spelår kommer att ensam disponera öfver denna teater, oeh hans lika outtröttlige och nitiske orkesterdirigent ha nyligen genom uppsättandet och inöfvandet af Rossinis Don Bruschino visat hvad energi och arbete kunna åstadkomma äfven med Jomförelsevis svaga krafter. Tänka vi oss nu en fullständig orkester om c:a 30 personer under ledning at en skicklig kapellmästare, teaterns sångpersonal rekryterad med några, verkligt goda soloröster och den nuvarande ganska passabla kören ytterligare förstärkt, torde det ej kunna anses såsom något oupphinneligt mål att stiga från sångpjeserna och operetten ända till operan, detta så mycket lättare, som då utan tvifvel hos oss, lika litet som i utlandet, gäster skulle saknas för de större partiernas fullt värdiga återgifvande. Det i sammanhang med den ofvan anydda planen för ett dylikt kapell uppgjorda rostnadstörslagot ger vid handen att de äriga utgifterna skulle öfverstiga de beräknade nkomsterna med omkring 18, oO0 rdr och det ir denna summa, som nu skulle genom allmän eckning inom samhället åstadkommas. Vi besagna med flit uttrycket allmän teckning, ty lå, som man torde finna, frågan i sin helhet derör ett allmänt samhällsintresse, kommer äfjen tillfälle till teckning att lemnas öppet för war och en, som intresserar sig för gakan AM OL AR Ja OL. OS — — ——; — mm — Sd rer 3 e 2 0