Göteborgsposten – 27 april 1872, sida 1

Ännonspris: 8 öre pr petitrad; utlan Göteborg. D. F. I . G MWMm—2————7—777— af deras grandonklar en dag i slutet af 40talet några timmar hvilade ut på resan till Skåne, under denna tid sättande hela det dåvarande Göteborg i rörelse. Längre tram på sommaren får man nog se flera, mindre men lika röda och spetsiga näbbar sticka upp ur korgen, förutsatt att de unga tu betrakta denna som ett stadigt sommarnöje, ej blott som en tillfällig uppehållsort under smekmånaden, som ett hotell i Wiesbaden eller Homburg. Hon, som tappat i detta animaliska kärleksspel, den öfvergifna, defekta f. d. älskarinnan väcker emellertid alla ömma själars medlidande. Det låter nästan vemodigt, då hon lägger hufvudet bakut och slår ihop näbben som ett par klappträn — det är storkarnes sätt att tolka passionens förtärande låga — då hon gör det låter det emellertid förunderligt melankoliskt, nästan som en öfversättning på storkspråket af skaldens bekanta ord: Bättre och sällare kallar jag dock Svikas än svika! Harmoniska sällskapet afslutade i Thorsdags på ett vackert och värdigt sätt sitt arbetsår genom uppförande af Haydns Skapelsen. Ifall Åorkesterfrågan, som vi skola hoppas, ej faller, utan lyckligt löses, skall sällskapet derigenom vinna ett kraftigt stöd för sina högst aktningevärda och redan nu i många afseenden truktbärande sträfvanden. Don Bruschino har, som ofvan aptydts, å Nya Teatern rönt afgjord framgång. Debutanten, m:ll Lemming, har som Corilla visat sig vara i besittning af en mjuk och sympatetisk sopran och har med verkligen öfverraskande framgång skilt sig från de tekniska svårigheter sångpartiet erbjuder. I dramatiskt hänseende lemnar deremot hennes uppträdande nästan allt öfrigt att önska, men detta är en brist, som större vana vid scenen utan tvifvel så småningom skall fylla. Då den unga debutanten, utom sina goda sångresurser, eger ett bebagligt och intagande yttre, anse vi att dir. Åhman i henne för sångscenen gjort en god acqvisition. Hrr Sjöberg och Strandqvist, Don Bruschino och Flavio, göra sin sak förträlfligt; den sistnämnde har rikt tilltälle att låta sin vackra stämma fullt klinga ut och äfven aktionen är god; den förstnämnde visar sig i utförandet af sitt ganska svåra parti ej blott som en utilitet, utan som en talang, den der det är väl värdt att taga vara på. Han sjunger rent, säkert och med tillbörligt dramatiskt uttryck, karrikerar icke och uttalar texten tydligare än mången första klassens sångare, ett beröm som för öfrigt, befogadt, bör egnas de öfriga medspelande. Hr Gardt gör allt hvad med hans röstresurser göras kan af major Bombardas parti och får numera bättre fram den riktiga karakteren, sedan han öfvervunnit ett vid första föreställningen synbart begär att slå öfver å la -Frihetebröderna-.Afven hr Hedin fyller godt sin plats som Giuseppe och orkestern gör, under dir. Beckers ledning, underverk. Stycket skall säkert bibehålla sig på repertoiren, särdeles som musiken, qvick och melodiös, sådan som Rossini kunde skrifva den, väl är värd att höras mer än en, eller till och med ett par gånger. Den sceniska uppsättningen är, som vanligt, ytterst vårdad. I Tisdags uppträdde Fredrik Deland i sin andra roll för säsongen, Baraducs i Eu herre som vaktar sin måg och lyckades ätven nu att genom sin oefterhärmliga, lugna komik uppväcka bifallsstormar i salongen. Å Mindre Teatern ger Cettiska sällskapet redan om Måndag sin sista föreställning. Såväl utförandet af sångspelet -Halvdelen hver som Ovorskous lustspel Eno Bryllupsdags fataliteter ha fullkomligt eröfrat publiken och den sceniska utstyrseln i det förra är lika dyrbar som smakfull. Stycket gifves åter, för sista gången, i morgon och skall utan tvifvel då locka fullt hus. I -Bryllupsdagen atveckla alla de medspelande ett berömvärdt damspel, men priset tages dock af fru Fanny Dall som den unga frun och hr Hougaard som sladderhanken Winge. Den förra visar i lenna roll, mera än i någon föregående, att nennes talang som skådespelerska går vidt ut-JI ötvor subretifacket och den senare — ja, om stonom kunna vi endast säga, att han nu, som å många gånger förut, formligen ryckte åskåP. laren med sig, att han skapade en helgjuten vild, sådan som ensamt den sanne konstvären d. örmår det, ett värdigt motstycke till de mån52 za ovärderliga han förut skänkt oss. Thorsdagens föreställning var bröllopsrest ett för br och fru Dall, hvilka föregående isdag sammanvigdes härstädes. Utom det 14 ifliga bifallet från en talrik publik fingo rei be ettagarne mottaga flera, mera reella, bevis på I of e stora sympatier, som de härstädes särvärfor at sig, såsom innehållsrika kuverter m. m. öf amt, särskilt fru Dall, en präktig bukett, in-be eslutande ett guldur med kedja samt törsedt hv red en inskription, angitvande att det var ett lif tinne från några tacksamma åskådare och j g. skådarinnor. Es I afton gifves en barnföreställning, med i II tt särdeles lockande program för den lilla i de ubliken, imorgon Halvdelen hver? och Ja, i 18 ch om Måndag tager sällskapet, som sagdt, i m ör denna gång afsked från en publik, hos af vilken det qvarlomnar de angenämaste min-L. en och som bland sina framtida dramatiska R irhoppniogar äfven räkvar noiet att få återse öÖf. MM Am — Mm Ome —— C g Ds