Fran Utlandet. Ännu visa sig inom den europeiska pressen dyningarne efter de kringspridda ryktena om, att Tyskland skulle uppträdt hotande mot Frankrike, på grund af dettas ifriga anstränggar efter att återställa sin genom de oerbörda motgångarne under kriget alldeles demoraliserade arm6. Och de af oss förut återgifna yttrandena i Bismarcks organ, hvilka visserligen dementera hotelsernas tillvaro, men likväl erkänna att de franska rustningarne komma att användas som skäl för vägran att förkorta occupationen, ha ingalunda bidragit att verkligt lugna stämningen. Ett uttryck för denna i Tyskland är en uppsats i Köln. Zeit., i hvilken det bl. a. heter: Vi medgifva, att den franska regeringen har den förpligtelsen att reorganisera en akmingsvärd arm och hela alla märkbara retvor. Vi erkänna, att vi icke ha den aflägsnaste rättighet att inblanda oss i de franska angelägenheterna, hvartill höra krigsoch finansväsendet. Men vi ha likväl rätt att deröfver uttala ett fritt omdöme. Och vi finna med ledsnad, att Frankrikes republikanska regering under en president, som, fastän advokat eller svarare lärd och en fridens man, förrädt så egendomliga militära böjelser, af de tvenne vägar, som lågo för honom öppna, valt den oriktiga. Den ena vägen var den besinningsfulla öfverläggningens, den andra den ögonblickliga folklidelsens. Hvarje lugn öfverläggning måste säga de franska statsmånnen, att ingen makt i Eu