Göteborgsposten – 23 april 1872, sida 2

Å kort framkalla en parlamentarisk och utompar: lamentarisk kamp i England, mot hvilken den om valreformen och spanmåislagarne skall synas obetydlig. Äfven denna reform måste till sist tränga igenom, fastän ingen ännu kan förutse, hvilka följder som skola deraf uppstå för gamla Englands politiska förhållanden och konstitution. Man är synnerligen ifrig, såväl i Frankrike som Tyskland, efter att vederlägga de uppståndna ryktena om annalkandet af ett fientligt utbrott emellan dem, framkalladt a! Thiers rustningar, som skulle ha ledt till en ultimatums-note från Bismark. — Thiers organ Bien Public säger bl.: Den största förebråelsen mot Frankrike skall, efter hvad man påstår, komma från armens omorganisering; men det är detsamma som att förskräckas för spöken. Ar det väl möjligt att kunna antaga, att hr v. Bismarck ens ett ögonblick kunnat hysa den tanken, att vår arme icke skulle omorganiseras, eller om den önskan vaknat hos honom att förhindra denna omorganisering, skulle han väl då väntat tills nu för att uttala det? Hr v. Bismarck känner de sedan ett år öppet gjorda anstränguingarne att sätta vår militärmakt i stånd; han vet, att dessa ansträngningar krönts med framgang, men han vet ännu battre, att man i Versailles ej har några fientliga planer, någon vedergällningsi, att vi, de besegrade, då vi omorganiserade vår arme, endast ettergjorde, hvad segraren efter så storartaue framgångar gjort. I Tyskland bar man sedan ett år icke arbetat mindre, än i Frankrike. . Derewot ljuder vederläggningen i Bismarcks organ, Norad. allg. 2zeit., icke så alldeles lugnande. Bladet säger visserligen, att sensationsnotisen om spänningen mellan Frankrike och Tyskland är gripen ur luften; men tillägger liaväl, att det tal, hvarmed Thiers afslöt nationaltörsamlingens sammankomster före inträdavdet af dess ferier, icke blitvit väl upptaget i Tyskland. Den franska krigsbudgetens höjande uppmanar till försigughet, Tysklands uppträdande betingas derat. Följaktligen bör man icke förhasta cig med uppgifvandet af de i pant lemnado provinserna, utan fortsätta med ockupationen längre, än gynnsamma förhållanden skulle gjort det nödrändigt-. Hvilket vill med andra ord såga, att Tyskland ernar afslå möjliga franska anbud om krigsskadeersättningens utbetalande så, att i fråga varande provinsers utrymmande skulle kunna påskyndas. Man må ej uudra öfver, om en dylik underrättelse ekall väcka harm i Frankrike, som ju var alldeles nödsakadt att utkasta oerhörda summor på sin armes återställande efter dess fullständiga demoralisering och upplösning; man vet också mycket väl, att Tyskland vill ha ockupationen förlängd for att kunna fullvorda sina ofantliga fästningsarbeten vid Meu-Strasbourg, genom hvilka det skall farligt utmana och hota det vid sin gräns återigen värnlösa Frankrike. Tyskland vill ovilkorligen behålla sina eröfrade provinser, ett vilkor härför är befästningarnes fullbordande och detta återigen förutsätter en törlängd ockupation. Times yttrar sig med en viss ironi, men likväl träffande, och säger: Hr Thiers styr och herrskar ensam, utan något personligt parti, och på ett sådant sätt, att Frankrikes nya besegrare redan oroas öfver dess oväntade återuppståndelse. Man bör icke dölja för sig, att tyskarne ha något skäl för sin missbelätenhet. Furst Bismarcks beräkningar ha antingen gäckats eller bekräftats, alltsom man vill taga det, öfver förväntan. Han har aldrig trott, att Frankrike skulle med resignation finna sig i sitt nederlag; han har anat, att det skulle vänta och begagna tillfället till att taga hämnd. Också har han fordrat afträdandet af tvenne provinser och en öfverdrifvet stor skadeersättning. Hr v. Bismarck hade endast till hälften rätt. Om han fullkomligt riktigt uppfattade nationalkarakteren, har han likväl icke hatt någon föreställning om Frankrikes outtomliga hjelpkallor. Detta stärker sig, återtager sin rang och äterfinner sina förhoppningar och, tack vare hr Thiers, går framåt oaktadt alla hinder. På organiserandet af armen och finanserna tillämpar hr Thiers frukten af sina långvariga och ihärdiga studier, och han har satt Frankrike i stånd att icke allenast besvara sina fordringsegares anspråk, utan äfven att skapa vigtiga reserver, bestämda för armåns nybildning. Elementer till omorganisering saknas icke. De krigsfångna soldaterna ha återvändt till sitt fädernesland; de af Gambetia uttagna rekryterna utgöra ännu ett betydligt antal; den omorganiserade armn har återfunnit disciplinen och militärandan. Måbända skulle en mindre skicklig chef än Thiers ha omorganiserat det militära Frankrike; men ingen annan än han skulle kunnat under så fatta omständigheter och inom så kort tid åter fylla skattkammaren. I vår tid är kredit penningar; i skickliga finansierers händer är Frankrikes kredit outtömlig. Hr Thiers har vetat öka dess makt. Långt ifrån att sakna medel till rustningarne, har han ökat krigsbudgeten till förut okända proportioner, och han gör ingen hemlighet deraf. I Ungern känner sig befolkningen stolt ganh med gskäl 1 Mtana kunmaharm A I