Man anmärker den obyggliga tillväxt i antalet sjelfmord, som sedan någon tid förekommer 1 Paris, och från medicinsk, religiös och administrativ synpunkt söker man studera anledningarne dertill. Utan tvikvel spelar eländet och bekymren för den ekonomiska utkomsten en stor roll häruti, men de förnämsta anledningarne torde vara att söka vida djupare och sammanhänga med den rubbning i alia förhållanden, som de begge sista årens händelser medfört. — I sammanhang härmed måste äfven anmärkas den sedan några veckor åter ökade osäkerheten nattetid på gatorna, icke blott i de aflägsnare utan äfven i sjelfva bufvudqvarteren. Om man läser Gazette des Tribunaux om dagarne, har man tillfälle att anteckna öfver hufvud taget tre å fyra sjolfmord och lika många andra mord om dagen. På Cbätelet-teatern spelas för närvarande ett slags folkpjes med titel Daniel Manin och behandlande den bekante Venetianske patriotens uppresning mot österrikarne. Om det vore nog för att skritva ett skådespel att hysa lifliga demokratiska känslor och ha till sitt förfogande ett antal stora och dundrande fraser, så vore nog Daniel Manin bra. Olyckligtvis är det dock icke så, och svärligen kan någon påstå annat än att hela pjesen är ett vedervärdigt mischmasch. Den lockar emellertid folk, ty de begge första representationerna artade sig att bli någonting Rabagas-aktigt. Hvarjehanda oväsen förspordes i salongen, och personer, som icke vil!e instämma i bifallsropen från de högre raderna, blefvo insulteräde. Särskildt har Figaros redaktör, hr de Villemessant, en afton varit temligen illa ute. Denna aucces de scandale lär dock svårligen förslå för att hålla stycket uppe. nnnnnnht Ä