Göteborgsposten – 23 april 1872, sida 2

88 27 4 (ä BADA unh 8s. k. Law of entall. hvilken förbjuder grundegendomens sönderstyckning, parcellering; hvilken lag i ein konseqzens medför de arfsförhållanden, att grundegendomen tillfaller odelad en af arfvingarne. Denna af den gamla lagst.fningen och vanans rätt uppdragna begränsning stärkes ytterligare och blir nästan oöfverstiglig genom den civilrättsliga karakteren hos de ohka grundegendomarne. Sjelfdesutna gods och gårdar (8. k. free-holds) äro endast få; deras innehafvare räknas redan mestadels till den s. k. lägre adeln (gentry. Vanligen ligger den större eller mindre jordbrukaren i händerna på den ärftliga adeln. Hans jord utgöres antingen af ett copy-hold, ett slags förläning, eller ett cease-hold, ett slags ärftlig förpaktning, hvars arrendevilkor på nytt bebestämmas vid dödsfall, eller slutligen en blott tillfallig ötverlåtelse af jordarbetets afkastning mot en viss ränta, tenant at will. All annan grundegendom blir blott utarrenderad för ett visst antal år, som för hvarje särskild gång bestämmes. För alla dessa slag at jordegendom gäller det i kommunalrätten intagna förbudet mot en bestående sönderdelning till fri egendom, eller friköpning af lotter af jorden. Visserligen är ett engelskt förpaktarehus (farmhouse) för hvarje fastlandsbo ett ideal för landtlig komfort och treflighet och en gentlemanfarmer den kraftigaste, dugligaste och mest sjelfmedvetna företeelse; men derbredvid frodas det onda i ett bondeproletariat, hvilket är beröfvadt möjligheten af att genom flit och sparsamhet med tiden förvärfva ep liten jordbit, ett stycke äng för att efterlemna åt sina barn, Den engelske arbetaren är van att lefva bättre än den i det öfriga Europa. Fabriksflickan på spinnerierna i Manchester äter endast hvetebröd; jordarbetaren i England och södra Skotland erhåller af gammal vana, ofta flere gånger i veckan, men i alla händelser hvarje Söndag, riklig och kraftig köttkost. På grund af de ofvan antydda förhållandena och Eoglands stora kapitalstyrka är jorden öfverallt dyr, men jordräntan ovanligt ringa. I ett land, hvars treprocents statsskuld (consols) betalas med öfver 90 proc., nöjer sig jordegaren med 2, högst 2 2 proc:s jordränta. Upphäfvandet af skyddstullen för jordbruket, atskaffandet af spanmålslagarne utöfvade i början endast ringa inverkan på de britiska jordbruksförhållandena, derföre att handelns och industriens tillväxt framkallade en större inre förbrukning. Men sedan dess har isynnerhet Amerikas och koloniernas produktion af lifsmedel stigit utomordentligt, de ökade sjöfartsförbindelserna ha nedtryckt transportkostnaderna, och derigenom ha de britiska jordbrukarnes atällning väsentligt försämrats. Men på grund af lefnadsbehofvens allmänna dyrhet motsvara de hittills varande lönerna till jordbruksarbetare icke mera behofven, hvarför de äfven vända sin missbelåtenhet mot sina arbetsgifvare, förpaktarne. Skulle nu förpaktaren, the farmer eller laasdholder gå in på löneförhöjningen, så skulle han alldeles gå miste om hvarje afkastning af sitt rörelsekapital såväl som af sin personliga verksamhet, och vänder han sig till den egentlige jordegaren, tha landlord, så visar denne honom, att han sjelf har högst 2 proc. af värdet å sina gods. Kunde den engelska jorden styckas och försäljas som fri egendom, så skulle inom tå år de hufvudsakligaste oreakerna till missförhållandet bli atbulpna, under det att dess fortfarande kan föranleda de fruktansvärdaste följder för Storbritanniens sociala och ekonomiska förhållanden. Genom de industriidkande klassernas flertal framför de jordbruksidkande måste — i trots af utlandets fria konkurrens på de britiska spanmålsmarknaderna — efterfrågan efter jordbruksalstren vida öfverstiga tillgången, således ännu alltjemt betinga goda försäljningspriser, om den landtliga produktionen genom fliten hos ett motsvarande antal jordbrukare med egen, fri, om än mindre egendom blefve deras omedelbara behållning. Englands insigtsfullaste politici och nationalekonomer ba redan gjort de hotande missförhällandena i landets jordbrukslagstiftning till föremål för allvarsamma reformförslag, och rörelsen bland jordarbetarne i flere gretskap, hvilken saart skall utsträcka sig öfver hela konungariket, måste inom kort ställa denna högvigtiga angelägenhet på den politiska dagordningen. 5 Det skall bli ofantligt svårt att utan kränkning af sedan urminnes tid bestående egondomsförhällanden lagligt fastställa en åtgärd, eom reformerar hela jordegandesystemet, förvandlar många tusende förpaktare af olika slag till fria egendomsegare och framför allt gör delningen af gods och gårdar lagenlig. Den ännu alltjemt mäktiga nobilsty och gentry har införlifvat sig med dessa antiqverade jordförhållanden, dess politiska inflytande är i så väsentlig mån beroende af dess sedan ärhundraden bestående förhållanden till sina torpare och förpaktare (tenants and Jarmers), att den skall med all kraft bekämpa en reform, som i dess ögon betyder mer än en blott politisk revolution. Dessa onaturliga förhållanden sträcka sig dock ända in i hjertat af de stora städerna. Hela stadsdelar af London stå på godsegares jord; tomterna för alla byggnader och hus vid Bedford Square, Tavistock Row, Great och Little Russell Street tillhöra hertigen af Bedford (Russell), största delen af Westminster marquisen af samma namn, de andra stadsdelarne lord Ward Ach ardra EFA Ju J55