Göteborgsposten – 23 april 1872, sida 2

61s14 UUGCIL ROILIw-SKL på sladden efter de trettonhundra millionerna och de fyrabundratusentalen. Hvilken jättebudget, helst i närvarande stund, då tretusen millioner skola ut på ett annat båll, och några hundra millioner hit och några hundra dit! Det är nu om någonsin tid för republiken att visa sin undergörande förmåga. Och det är hög tid att den gör det, ty hittills har, denna gång såsom alltid i Frankrike, republiken endast utmärkt sig genom belägringstillståndets införande istället sör den allmänna rätten, ett tullkomligt godtyckligt och systematiskt undertryckande af tankeoch ytwtrandetriheten, ett tvinande och sjukligt tillstånd inom industrien och affarsverlden, mångdubbling af bankrutter, tillväxt i eländet och fattigdomen, en stigande oro för alla som ha någonting att förlora och en stigande djersshet hos alla som icke ha något att törlora och fföljaktligen allt att vinna; slutligen vämjelse svid det närvarande och fruktan för framtiden. Detta är i det närmaste republikens konto till datum. Emellertid befästar sig republiken och det beryktade s. k. Victor Lefsanoeka lagförslaget, hvarigenom regeringen skulle tå nya vapen i händerna emot sina angripare och på samma gång kunna införa ett slags ambulatoriskt belägringstillstånd, behöfs icke längre. Det är åtminstone icke längre, såsom det på det parlamentariska språket heter, urgent. Hvad som var urgent, det var att upplösa majoriteten som höll på att bilda sig tör att till landets bästa rekonstituera en definitiv regering. Detta mål är nu uppnådt, och majoriteten har låtit skrämma sig genom regeringens kraftyttring. När orleanisterna och legitimisterna ryggat tillbaka för ett företag, som var utan all fara och som väl icke var omöjligt att genomföra, när deras ledare, å ena sidan piinsarno af Orlåans genom sina intriger och sin tvetydiga hållning, förlorat allt anseende eller, såsom å den andra grefven af Chambord, upphört att betraktas såsom villig att göra någonting för att antaga kronan, så är det konstitutionelt-monarkiska partiet dödt, och riktigt dödt, derom kan icke vara något tvifvel. Skulle då återstå imperialismen; men napoleonernas restauration, så vidt den skulle ha någon rimlig utsigt att åstadkommas och att ega bestånd, vore endast möjlig genom ett plebiscit och ett sådant aktar sig Thiers och hans regering att göra. En statskupp åter är eller rättare kan bli visst icke omöjlig, men den är i hög grad otrolig, och de oupphörligt underhållna ryktena derom tjena endast till att lägga orleanismen och legitimismen för presidentens fot. Det är sannt, att det återstår ännu en fara och en annan kandidat, som hotar Thiers, nemligen Gambetta. Men Gambetta betraktar sig såsom den presumptive tronarfvingen; han jemför sin ålder och den regerande presidentens, och han vårdar sig icke om att äta upp honom. Thiers kan säga som Cesar, när man gjorde honom uppmärksam på Brati stämplingar: Brutus kan nog vänta tills denna skröpliga kropp faller tillsammans. Men om Gambetta, generalen sjelf, har tid att vänta och passa sin tid, så ha kanske ej de djupa lederna detsamma. Och till de djupa lederna får man räkna både radikalerna at alla slag och både forna och framtida kommunarder, ty radikalismen här i landet är ett sådant der sluttande plan, der man helt hasteliga glider ner till rännstenens djup från salongens höjd och börjar med pennan såsom vapen för att sluta med petroleumborsten. Det är fullkomligt logiskt. Ett dödsfall, som kommit icke alldeles oförberedt, men dock smärtsamt upprört en ovanligt stor krets, är prefekten i Versailles hr Augustin Cochins. Han tillhörde en af dessa gamla pariserfamiljer, som genom årbundraden iatagit en framstående plats i stadens administration, och som sökt bevara de traditioner som från led till led gått i art inom slägten. Familjen är dessutom särskildt berömd för sin vidsträckta välgörenhet; den underhåller ensam ett helt hospital, som grundlagts af en bland dess förfäder, och det antal fattiga, som hvarje Lördag bespisades (och hvar och en begåfvades med 25 centimer) i familjens hotel i Faubourg S:t Germain lärer ha uppgått till hundratals. Han var för ötrigt en man af en ovanlig arbetstörmåga och en aktad skriftställare af något klerikal tendens. Man är mycket nyfiken på att få veta hans efterträdare; de namn som nämnas med några anspråk på utsigter äro prefekten i Marseille de Kraty, den i Bordeaux Duval, den f. d. i Lyon Valentin, vidare deputeradena Cochery och Jales Ferry, hvilken sistnämnde synes definitivt få slå sin ministerpost ur hågen. Den at nationalförsamlingen tillsatta befästningskomitäön, som med sig adjungerat ett visst antal framstående militärer, lärer ha beslutat föreslå raserandet af alla forterna omkring Paris med undantag af Mont Valerien och den nya redouten vid Hautes Bruyeres. I stället skulle uppföras nya fortifikationer vid Bagneux, Chåtillon, Hay, Meudon, höjderna vid Mendon och på Avronplatån. Kostuaderna härför beräknas till 200 millioner francs, fördelade på fyra år. Alla de ofvannämnda punkterna skulle förbindas genom en jernväg, som på samma gång räknas skola blifva af synnerlig vigt för hutvudstadens degliga provianteriog genom de talrika små bibanor, som från den stora cirkeln skola leda in till ol.ka 1 S — oo OS OT PE PP ct T ——— vv ceee— ——— ——— — — —— —— —