Göteborgsposten – 23 april 1872, sida 1

——————————— — — T!iBi — mig inom hus, det var alltsammans. Ni har väl ej sett till den der karlen sedan? tillade han med låtsad likgiltighet. — Hvilken karl? — Honom som ni visade mig för ett par aftnar sedan och som ni sade hade följt efter mig då jag gick hem. — Rej, sade skräddaren, jag har ej sett honom. Det var en underlig passagerare eller hur? — Jo, sade Grgram. Jag kan ej förstå hvad hans mening var. Nå, det är lika bra att han ej visat sig sedan. Godnatt. Sedan han nickat åt värden, steg han upp på sitt rum och hunnen dit tände han ljuset och satte sig ner på sängen såsom vanligt. — Had är nu meniogen med det här? sade han för sig sjelf. Den der korlen har lemnat Londen, varit nere i Gwynruthin och blandat sig i mrs Bradstocks affärer för att få reda på mina åtgöranden naturligtvis. Han följer nu någon ledning som han fått, och så snart allt blifvit klart för honom skall han komma tillbaka och störta öfver mig. Jag måste bort härifrån i morgon dag! Hvarföre skrifver ej den lille mannen till mig och gitver mig sitt råd? Det kan väl ej vara möjligt att han är med i komplotten mot mig? Så dum jag är! Liksom om jag ej hade nästan lika mycket att saga mot honom som han mot mig! Men hvarföre skrifver han ej? Mitt bref måste ha kommit vilse, förmodar jag. Men hvad är det? En kuackning hördes på dörren. — Skräddaren, sade Grogrom för sig sjelf; kanhända att han kommer med några nyheter. Kom in! ropade han. Låset vreds om, dörren öppnades och mannen i kappan, med pelsmössan nerdragen öfver ögonen och hakan insvept i den tjocka duken, trädde in i rummet. Grogram rusade fram. — Ej ännu! utbrast han i det han ställde sig med