Göteborgsposten – 23 april 1872, sida 1

Från Riksdagen. I Första Kammaren behandlades vid Lördagens attonsammantrade ett från Kammarens första tillfälliga utskott ivkommet utlåtande i anledning af väckt fråga om krigsundervisning i skolorna samt obligatorisk vapenöfning för ynglingar från 15 års ålder till dess de inträdt i beväringsaldern. Motion härom hade blifvit väckt i Andra kammaren och denna kammare lemnat sitt bifall till sitt tillfälliga utskotts i anledning deraf gjorda hemställan, att riksdagen i underd. skrifvelse ville anhålla, att K. M:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, i hvad mån öfningar i målskjutuing inom kommunerna må kunna anordnas samt till en kommande riksdag derom aflåta nådigt förslag. Första Kammarens utskott hade ansett sig böra tillstyrka: att riksdagen i underd. skrifvelse måtte avhålla, att K. M:t täcktes taga i nådigt öfvervägande dels a) i hvad mån öfningar i målskjutning inom kommunerna må kunna anordnas; dels ock b) i hvad mån och på hvad satt en obligatorisk undervisning i rekrytbildningens första grader skulle kunna utsträckas till alla af staten eller kommunerna understödda undervisningsverk, samt huruvida icke jemväl en högre grad af militärisk bildning för dylika läroverk ej bevistande ynglingar, ifrån det de tyllt 15 år, till dess de intrada i beväringsåldern, skulle kunna inom kommunerna meddelas; samt till en kommande riksdag derom aflåta nådigt törslag. På första punkten i detta utlåtande yrkades afslag af hr af Klint, hvilken utan att vilja underskatta vigten och värdet af det föreliggande förslaget och den varma fosterlandskärlek, som dikterat detsamma, dock ej ansåg sig kunna skänka det sitt bifall. K. M:t hade nemligen beviljat anslag till målskjutningar till en ganska betydlig utsträckning, och man borde derför afvakta resultatet häraf innan man komme fram med begäran om något nytt förslag. Hr Abelin begärde att få precisera sina föregående yttranden i ämnet, hvilka ofta upprepats och åberopats. Han vore innerligt öfvertygad om en allmän krigsbilunings stora vigt och fördelar; att denna bibringas inom skolan tjenar till att väcka fosterlandskärleken, lifva det manliga sinnet samt förbereda ungdomen till landets försvar, men denna undervisning borde bibringas med mycken måtta och urskiljning. Tal. fruktade, att motionären skjutit öfver målet, ty den krigsbildning, som bibringades i skolan, skulle ej atse några reglementariska föreskrifters inlarande, utan söka åstadkomma en frisk själ i en frisk kropp. För att detta mål skall nås få ej medlen vara at allt för tröttande beskaffenhet. Den späda gossen behötver lekar för att hans kropp skall utvecklas, och det enda miliära han behöfver lära sig, är att stå och gå; först längre fram böra de ordnade öfningarne få större utsträckning. Någon egentlig ntveckling för soldatbildningen kan ej gerna bibriugas förr än vid femtonde året, men då hafva iolkskolans testa lärjungar redan lemnat skolan, och det tjenar således ej till mycket att vid sådana skolor anställa militära lärare, men deremot borde detta ske i elementarskolorna, der ynglingen vanligen qvardröjer, tills han är omkr. 20 är. Hvad beträffar den föreslagna öfningen utom skolorna mellan 15 och 21 år, vore denna visserligen af vigt, men tal. kunde ej fiona någon lamplig praktisk grund tör uttörandet häraf, ty tör att vara till någon nytta måste de vara obligatoriska, och kontrollen blefve då svår och ledde till obehagligheter. Malskjutningarna deremot vore ganska vigtiga. En större skjutfardighet skulle gevom dem snart anses som en förtjenst och leda till efterföljd; försvaret komme att stärkas och omkostnaderna för detsamma minskas. Tal. helsade dertör med glädje det kgl. förslag, som härom afgitfvits. Sedan grefve af Ugglas yrkat afslag, blef detta Kammarens beslut. Andra punkten i utlåtandet föranledde ej till någon annan åtgärd, än att den lades till handlingarna, sedan v. talmannen framhållit de formela betänkligheter, som förelågo för dess upptagande till behandling. enär utskottet i stället för att utläta sig öfver Andra kammarens i frågan fattade beslut tramkommit med ett helt nytt förslag, hvarigenom det ötverskridit sin befogenhet. Häruti instämde grefve Hamilton, hvilken äfven ogillade sjeltva förslaget, samt excellensen grefve Spavre.