Göteborgsposten – 22 april 1872, sida 1

ARAAt:R!—OWOeO--AAAA — nöter och suppleanter i styrelsen för lånekontoren i orterna hade i går afton det slutliga officiela sammanträdet för att fullgöra sitt uppdrag. Först anogs det att valen skulle redan d. 12 d:s kunna förrättas, men det visade sig att den supponerade samstämmigheten då ännu icke var åvägabragt, ty att en middagsbjudning för en eller annan ledamot, såsom ryktet maliciöst ville påstå, varit ett bevekande hinder till uppskofvet, kunna vi omöjligt tro. Sannolikare låg hindret i att det mötte någon svårighet att komma öfverens om ordförandeskapet i riksbanken. Andra kammaren lärer hafva önskat att frih. af Ugglas skulle emottaga detta uppdrag, hvaremot Första kammaren icke kunde hafva något att invända, men hr triherren skall hafva undanbedt sig förtroendet och föredragit att som fullmäktig ingå i riksgäldskontoret. Första kammaren säges hafva amnat välja till ordförande hr von Ehrenheim, men gaf vika för Andra kammaren, som måbända derföre att grefve Levenhaupt förut varit bankofullmäktig. måhända äfven af andra icke uttalade skäl, heldre såg br v. E. på en andra plats som fullmäktig än på en första som ordförande. Vid föregående riksdag var frih. af Ugglas en af Första kammarens kandidater till bankotullmäktig, men lottningen mellan honom och brukspatron Stockenström utföll till den senares fördel; hr v. Ehrenheim stod då upptagen på Första kammarens förslag till fullmäktige i riksgäldskontoret, men äfven här utföll lotten till förmån för Andra kammarens kandidat, kammarrättsrådet Kinmansson. Suppleanterna i riksbanken blefvo denna gång desamma som förut, utom att br Liss Olot Larsson ihägkoms med förtroendet att blifva den tredje suppleanten i stället för spegelfabrikör Svanberg, hvaremot säkert ingen invändning gjordes af Första kammarens valmänI riksgaldskontoret funnos att tillsätta två platser efter hrr Berger och Kinmansson som med döden afgått Andra kammarens önskan att till en af dem nämna v. häradsh. Samzelius, som i egenskap af sekreterare hos hrr statsrevisorer haft tillfälle att göra sig bemärkt, skall hafva stött på något motstånd hos Första kammaren då man ansåg det mindre lämpligt att en underordnad tjensteman, kanslist i statens penningeverk statskontoret, gjordes till en af cheferna för riksdagens penningverk riksgäldskontoret. Öfverstelöjtn. Klingenstjerna, som nu tjenstgjort som fullmäktig, valdes ånyo till förste suppleant, men de två andra förutvarande suppleanterna auditör Gripensvärd och grosshandl. Rooth, af hvilka den förre styrkt sjukdomsförfall och den senare blott anmält sig hindrad att inträda som fullmäktig vid ledigheterna i fjol, fingo lemna rum för revisionssekr. Östergren och generalmajor Nordensvan. Ingen förändring gjordes i afseende på lånekontoreus styrelseledamöter och suppleanter utom att hr Ola Andersson i Nordanå blef tredje suppleanten vid lånekontoret i Malmö i stället tör hr Auders Persson i Barlöf, sedan den förre misslyckats i lottningen med ryttmästaren Kjellander om ledamotskapet i styrelsen. Denna lottning var den enda som förekom. Chefen för jernvägstrafikstyrelsen har uti skrifvelse till K. M:t, med anmälan att öfverdirektören för trafikafdelningen trib. C. U:son Sparre framställt önskan att under inst. Maj få begagna sig af sin semester, tillika meddelat att Sparre förmält sig ämna under tiden begära sitt eutledigande från öfverdirektörsembetet. Till vikarie efter frih. Sparre föreslås trafikdirektören J. E. M. Hahr. Till den lediga törste landtmätaretjensten i Kalmar län hafva icke mindre än 23 personer hos K. M:t anmält sig såsom sökande. Å det underdåniga förslaget har landtmäteristyrelsen uppfört kommissionslandtmätaren N. F. Liedbeck, andre landtmätaren P. F. Lindström samt kommissionslandtmätaren trih. J. Ph. V. Åkerhjelm. Plan till jernvägen mellan Ludvika och Fahlun lärer nu vara färdig och skall i dessa dagar inlemnas till K. M:t tör vinnande af nådig fastställelse. Meuan 1 arseende pa aet konsiitutiönfla öraugandei om den valuta, hvarmed rik-bankens sedlar skall inlösas, man ännu icke hunnit komma till enighet, har bankoutskottet inlemnat sitt utlåtande om bankovinstens för 1871 användande och deruti hemställt att riksbankens behållna vinst för år 1871 mätte för banken reserveras. för att användas till inköp af engelska s. k. konsols eller andra lätt realisabla utländska statspapper, samt derjemte att bankens grundfond, genom beslut af 1862-1863 ärens riksdag och af K. M:t om ändring i 4 5 i lagen för Rikets Ständers Bauk fastställd will 25 millioner, måtte höjas för denna gång till 27 och framdeles till 30 millioner för att motsvara riksbankens, utöfver vissa dess tillgångar, till nämnda belopp medgifna sedelutgifningsrätt. Bankoviusten utgö för 1871 rdr 1,424,214: 84 öre och förut eger bankeu genom icke till andra ändamål anvisade bankovinster 882312: 83 så att tillgång fullt finnes till den nu ifrågasatta höjningen af grundfonden. Häruti vidrördes tvenne vigtiga principfrägor: om riksbanken, såsom bankoutskottet och bankofullmäktige anse, verkligen ytterligare behöfver konsolideras, och om riksdagen kan ensamt, utan K. M:ts medgifvande, genom att höja grundfonden vidtaga en ändring i lagen för Rikets Ständers Bank af d. 1 Mars 1830, hvilken lag har civillags natur. Flera af Första kammarens ledamöter hafva häremot anmält sin reservation) och ett nytt tvisteämne kamrarne emellan åter uppstått, innan ännu det förra om mantalspenningarne kommit till slutligt afgörande. ) Reservanterna uttrycka i allmänhet den äsigt att bankovinsten för 1871 icke är behöflig för tillökning af bankens fonder utan bör hufvudsakligen i öfverensstämmelse med K. M:ts proposition lemnas till Riksgäldskontoret att reserveras för statens framtida behof. —— —