Göteborgsposten – 22 april 1872, sida 1

— Jag har kommit hit för att hvila mig litet, sade Grogram. Och ni, hvad har ni för ärende här? — Jag har kommit hit för att träffa en lagkarl och gifva honom de upplysningar jag kan gifva med anledning af en ny jernvägslinie som de vilja föra till vär ort. Om jag nu kan gifva honom sådana meddelanden ban vill ha, skall han skicka efter mig igen då parlamentet sammanträder, och som alla mina omkostnader betalas och jag ingenting annat behöfver tänka på än att äta och dricka, så tror jag ej att jag kommer att säga honom någooting som han finner obeheagligt, på det jag måtte få komma hit igen om några månader. Uuder sådana förhäl anden kan jag ha råd att se på ett glas; låtom oss gå in här och få det. Han pekade på ett värdshus straxt bredvid och de begåfvo sig tillsammans dit. — Nå hvad nytt från Truro? frågade Grogram efter en stund. — Ej mycket, sade värden. Jo, det är sannt, en sak böll jag på att glömma. Det har händt något som förorsakat stor uppståndelse i trakten. — Hvad är det? frågade Grogram oroligt. — Jo, en qvinna som bott i en af squire Womersleys grindvaktarestugor, Bradstock vid namn, har bhf.it anklagad för stöld. — Hvad har hon stulit? frågade Grogram i det han darrade något på rösten. — Jag har ej hört de närmare omständigheterna, sade värden; men jag har hört sägas att det är en mycket ful historia. Men hvad har blifvit af den lille gentlemannen som ni arbetade under? Han lemnade mitt värdsbus straxt efter er. — Jag har ej hört något ifrån hoaom sedan jag kom till London, sade Grogram. Det finnes en ny icspektör för nästan hvarje distrikt. Arbeta med dem så länge du lyder under dem och gör dem till nöjes om du kan —