det skåp der den mördade damen haft sina värdesaker kunde ej återfinnas, och en undersökning af detta skåp visade bevekelsegrunden till mordet. Alla penningar och värdesaker, med undantag af sådana Juveler som måhända troddes kunna föranleda till upptäckt, voro tagna. Banknoter, reverser och jernvägsaktier, som funnits der, hade jemväl blifvit stulna. Mordet hade tydligen blifvit begånget på någon annan plats än i skafferiet. Det är sannolikt att kroppen först blifvit lagd i kolkällaren och derifrån släpad eller buren till skafferiet, ty Watts har berättat att hon talade om att hemta upp kolsedan hennes matmor försvunnit, men kokerskan hade ej velat att hon skulle göra det. Det fanns märken på kroppen, liksom om den legat på kol eller cokes. Fruktan att liket kunde ha blifvit upptäckt medan det låg i kolkällaren måste ha bemäktigat sig mörderskan, och hon begagnade sig utan tvifvel af första tillfälle att flytta det till skafferiet, såsom varande en plats öfver hvilken hon hade direkt kontroll. Dixblanc beskrifves såsom en mycket stark qvinna, omkr 28år gammal. Hon år bördig från Belgien och var i Paris under kommunens välde samt kom till England efter insurrektionens undertryckande, Af medlidande togs hon till medhjelperska i ett hus der på fransyskt sätt lagad mat försäljes och var der i omkring sex månader, hvarefter hon rekommenderades till annan tjenst. Hon antages först ba tilldelat sitt offer ett slag i hufvudet med en klubba och derefter ha kastat ett rep omkring dess hals samt hållit det åtdraget till dess döden följde. Derefter kastade hon kroppen i kolkällaren. — Polisens spaningar efter mörderskan hade under de närmast påföfjande dagarne ej ledt till något resultat. Ett par af Londonpolisens skickligaste detektiv-tjenstemän hade begitvit sig till Paris för att der fortsätta efterforskningarne, emedan man antog att hon afrest dit, och enligt senaste ingångna underättelser hade det lyckats att d. 13 d:s der ertappa henne i förstaden St. Denis. Hon har afgifvit en fullständig bekännelse af sitt brott. Hon hade icke mördat sin matmoder för att stjäla, utan i vredesmod. Striden mellan henne och hennes offer var förfärlig; den varade öfver tjugo minuter och derefter lyckades det henne omsider att strypa m:me Riel. Vid häktningen befanns hon innehafva en nyckel som tillhört hennes matmoder samt ett af de stulna vändepapperen. På angifning af henne häktades om natten ett band belgiska tjufköpare, åt hvilka hon lemnat största delen af de stulna sakerna i förvar.