Göteborgsposten – 20 april 1872, sida 1

. :Om:: 2ä2ä——:2: 80 8 —444— gående, som vårt samhälle under de sista decennierna erbjudit. Ännu ett tiotal år och denna stadsdel skall utan tvifvel ha ett helt och hållet förändradt utseende. Den nu till största delen obebygda Gullbergsvass skall då tramvisa räckor af ståtliga bus, antagligen till storsta delen upptagna af kontor och varumagasiner, ty det vill synas som just denna stadsdel företrädesvis skulle vara lämplig att inrymma en stor affärsstads Magasinsqvarter. Istället för att hittilldags på hela sträckan af Östra Hamngatan, mellan Gvstaf Adolfs torg och Lilla Bommen, äfvensom vid S:t Eriks torg endast funnits några få, enstaka handelsebutiker, skall töretagsambeten då nog ha vetat att för sagde ändamål begagna sig af hvarje litet krypin. De nu något ojemna husraderna i närheten skola då vara ersatta af präktiga 3 å 4-våningshus och rörelsen på S:t Eriks torg, tack vare den då troligen fullbordade brobyggnaden till Hisiogen, fullkomligt storstadsmessig. Och då åtminstone måtte väl det gamla ruskiga, i alla möjliga hänseenden vanprydliga planket omkring s. d. Signeulska egendomen vara försvunnet och tomten debygd, en procedur, som vi nästan tro att myndigheterna med laglig rättighet när som helst skulle kunna ålägga den nuvarande tomtinnehatvaren, till stor glädje för alla kringboende och trafikerande, till sägnad för de resande, som nu komma att färdas der förbi och till sann prydnad för staden: Medan vi ännu befinna oss härnere i bugterna, kunna vi ej underlåta att påpeka den mindre angenäma lukt, som nu en längre tid bortåt spridt sig ur en salukällare icke långt från Lilla Bommen, i buset N:o 15 Ö. Hamngatan. Denna vidriga lukt är så skarp och genomträngande, att grannarne ej våga öppna sina fönster af fruktan att få sina rum deraf impregnerade. Under den kalla årstiden bar olägenheten häraf dock ej varit så i näsornafallande, som då nu en varmare årstid dessbättre synes vara i antågande utan tvitvel skall bli fallet, hvadan vi, på derom framställd begäran, härmed, så lätt och så kortfattadt som möjligt, velat påpeka förhållandet, vissa om att en ändring deri ej skall uteblifva. Från andra håll bar en anmärkning i samma anda blifvit framställd. Denna anmärkning gäller uppläggandet af råsaltade hudar på sjelfva skoppsbrokajen. Ett dylikt litet upplag luktar minsann ej Eau de Cologne (bu deh) det må nu ean Maria Farina gegoniäber, och -Maria Klosterfrau med, veta, det krivgsprider en partym, som nödvändigtvis måste kännas som ven syl i näsan för hvarje olycklig dödlig, den der nödgas ha sitt Leben oder Treiben i dess närhet. Äfven detta missförhållande drista vi oss att vördsamligen lägga vederbörande på hjertat, i förhoppning att den öfverklagade hudåkomman snart måtte försvinna. Vi lemna nu dessa för våra samfälda näsor mindre behagliga förhållanden och öfvergå till en veckans företeelse, då våra öron smektes af de ljufligaste harmonier. Vi mena d:r C. Satters konsert sistl. Oasdag. Det är en känd sak, att konsertgifvaren kan mäta sig med nutidens största mästare i fråga om att mjukt och bebagligt behandla sitt instrument, att han besitter en till det högsta uppdrifven färdighet och desslikes eger den musikaliska intelligens och musikaliska bildning, hvilka skapa den verklige konstnären. Vår musikälskande allmänhet hade också skyndat att i stort antal helsa sin gamle gunstling välkommen och återseendet saknade ej heller de sedvanliga uttrycken af belåtenhet och fägnad, här lika mångfaldiga som berättigade och uppriktigt menade. D:r Satter, som för någon tid ämnar uppslå sina bopålar i Köpenhamn, ger före sin afresa härifrån en matin i dag Lördag i Frimuraresamhällets pelaresal. Han biträdes dervid af dir. Czapek, som jemte honom utför sovate för piano och viol af Mozart. Programmet är i öfrigt valdt med fin smak och upptager bl. a, om vi ej miestaga oss, tvenne här af konstnären ej förut utförda stycken af Willmers och Tausig. Matinån börjar kl. 22 e. m. I morgon kl. 6 e. m. gitves i Exörcishuset af Gota artilleri-reg:es musikkår, i förening med manskapets sångkör och under dir. Czapeks anförande, en militärkonsert till förmån för reg:tets underofficerares Pensionskassa. Programmet, som finnes infördt i dagens annonsafdelning, är mycket omvexlande, upptagande dels instrumentaldels vokalnummer samt ett violinsolo, utfördt af en ung hoppgifvande musiker, hr Otto Boutselle. Detta, jemte det goda ändamålet och den måttligt beräknade inträdesafgiften, bör kunna tillförsäkra konserten ett talrikt besök. Aldrig bar väl Nya Teaterns salong genljudit af en mera stark och ibållarde applåd än den, hvarmed Fredrik Deland i Tisdags helsades, då han, i Konjanders klassisk vo-dna skepelse, trädde in på scenen. Det var alldeles som om man återsett en gammal kär bekant, en hedersgubbe till farbror af det oskattbara slaget, hvars besök i hemmet vi trån vår barndoms flydda dagar erinra oss som glädjestunder i vårt oskyldiga lif, en sådan der söt gubbe som tvang det ohejdade glada skrattet ötver våra läppar, tills vi nästan höllo på att kikna deraf, som tog oss upp på sina knän, lät oss leka med de granna berlockerna och den stora silfverrofvan, lät oss fiska i de rymliga syrtufickorna etter leksaker och namnam. Också skrattade vi stora barn i Tigdags, från den första scenen till den sista, 2. 7 RA a